bengtmalmrosivardagsrummet

Bättre studieresultat i de nya lärmiljöerna

Vilken betydelse har rummen för inlärning och undervisning? Påfallande lite forskning finns i ämnet. Med forskningsprojektet Rum för lärande ska Umeå universitet och Akademiska Hus få svar på frågorna.

När om- och tillbyggnaden av det nya Humanisthuset satte igång hösten 2013 var ambitionen att skapa någon sal som var en svensk variant av det amerikanska undervisningsformatet Active Learning Classrooms (ALC).

 

Ryggraden i denna form av lärande är studenternas interaktion med varandra och med läraren. När eleverna förklarar för varandra hur de har förstått viktiga begrepp och faktaförhållanden får de syn på olikheter i förståelsen och blir medvetna om vad de behöver fördjupa eller förändra i sin förklaringsmodell. Samtidigt får läraren kunskaper om kvalitativt olika sätt att uppfatta det som ska ”läras in” och kan kalibrera sina exempel och förklaringar till olika studenters nivå av förståelse.

 

Bengt Malmros är samordnare och pedagogisk utvecklare vid avdelningen för Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitetsbibliotek. Han jämför med en bilresa.

— När en lärare håller en traditionell föreläsning blir det lätt att som student göra som när man sitter bredvid någon som kör bil. Man tror att man kan vägen. Men när man plötsligt sitter bakom ratten själv blir man osäker på om man ska svänga till väns-ter eller höger. De studentledda repetition-erna tvingar eleverna att själva identifiera korsningarna, så att de slipper köra vilse. Vi kallar det lite skämtsamt för hitta vilse-pedagogik, säger han.

 

Två år efter byggstarten är den nya tidens undervisningslokal i Humanisthuset i full användning. På väggarna hänger storbildsskärmar med pekskärmsfunktion. Ytorna är täckta av ljuddämpande material. Men det mest slående är hur rummen på bara några sekunder byter skepnad. Mobila skärmar med whiteboard på ena sidan och ljuddämpande matta på den andra kan rullas ut och förvandla en föreläsningssal till flera mindre grupprum på mindre än en halv minut.

 

— Grupparbeten är traditionellt en av de stora tidstjuvarna. Det tar tid för studenterna att hitta mötesplatser. Dessutom vet inte läraren vart studenterna har tagit vägen och studenterna har ingen möjlighet att fråga läraren, säger Lisbeth Lundahl, professor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet.

 

Hon leder forskningsprojektet Rum för lärande, som finansieras av Akademiska hus. Kostvetarprogrammet är en av de utbildningar som ingår i projektet och har därför varit tidigt ute med studerandeaktiv undervisning.

 

Kostvetarstudenten Louise Jansson ser fördelar med det nya lektionsformatet.
— Traditionellt sitter man och nöter själv. Att diskutera med andra och repetera tillsammans fungerar väldigt bra. Tekniken underlättar lärandet.

 

Åse Tieva är lärare på samma program. Hon medger att hon var rädd inför sin första lektion i den nya miljön.

 

— Det kändes som om jag gick ut på en brygga med förbundna ögon och skulle hoppa i vattnet. Det är lite läskigt att släppa kontrollen till studenterna. Men när jag nu ser resultatet vill jag bara släppa ifrån mig mer, säger hon.

 

Rum för lärande kommer att presentera en slutrapport under 2017, men redan nu går det att dra vissa slutsatser.

— Bland kostvetarna har andelen som klarar första tentan på kursen fysiologi och metabolism stigit från 14 till 52 procent. Men vi siktar högre än så. Dietisterna har gått från 48 till 85 procent. De här siffrorna är jämförbara eftersom lärarna är samma som tidigare; svårighetsgraden på examinationsfrågorna har inte förändrats och studenterna är jämbördiga vad gäller förkunskaper. Det är bara undervisningen och lärandemiljön som är annorlunda, säger Bengt Malmros.

 

Om fler studenter klarar sina tentor i första försöket så kommer det bland annat att frigöra tid för lärararna. Lisbeth Lundahl hoppas att resultaten i den kommande slutrapporten ska visa på värdet av nya rumsliga lösningar och ny pedagogik i kombination.

 

— Man kan se att många universitet har satsat på tjusiga byggnader och campus igen. Det är naturligtvis roligt, men ofta har innanmätet, det viktigaste av allt, halkat efter. Där har tiden på många sätt stått stilla. Man har nöjt sig med standardlösningar. Det tror jag kommer att förändras i framtiden, säger Lisbeth Lundahl.

 

Detta är en nedkortad version av artikeln ”Umeå universitet vågar pröva nytt: Rum för lärande” från senaste numret av magasinet Aha, Vol. 10 våren 2016. Magasinet Aha ges ut av Akademiska Hus och kan beställas gratis eller läsas digitalt på www.akademiskahus.se/aha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *