Blufföretag utnyttjar open access

Open access handlar om att göra forskningsresultat fritt tillgängliga på nätet. Men i kölvattnet av ett gott initiativ försöker oseriösa förlag profitera på forskare.

– Det kommer hela tiden inbjudningar från förlag som vill att jag ska publicera mig i deras tidskrifter eller ingå i deras redaktionskommitté. Du skulle kunna fråga vilken forskare som helst och troligen få samma svar, säger Mikael Elofsson, professor vid kemiska institutionen vid Umeå universitet.

Som etablerad forskare funderar han inte särskilt mycket över förfrågningarna som oftast åker direkt i papperskorgen. Samtidigt blir kraven allt hårdare på forskare att publicera sig. Och att hitta rätt i det enorma utbudet av tidskrifter är ingen enkel match – särskilt inte för den som är ny i gemet och inte har någon chans att få ett manuskript accepterat i en högt rankad tidskrift.

– Eftersom doktorander och nydisputerade har störst behov av att meritera sig är de ofta enklare måltavlor för de oseriösa förlagen, berättar Ulf Kronman, samordnare för OpenAccess.se vid Kungliga biblioteket.

Men att publicera sig i en tvivelaktig tidskrift är knappast någon merit, utan kan snarare skada forskarens trovärdighet.

Det finns i dag över 8 000 open access-tidskrifter. Exempel på förlag med hög status är BioMed Central och Public Library of Science (PLoS). En annan variant är små nystartade förlag, seriösa initiativ som försöker nå ut med kvalitet som ledord. Men det finns också avarter.

– De oseriösa förlagen ger tyvärr open access ett väldigt dåligt rykte. Motståndarna menar att det var precis det här de befarade – att det blir pengar som driver förlagen i stället för kvalitet, förklarar Ulf Kronman.

Open access-tidskrifter är gratis för läsaren; i allmänhet är det istället forskaren som får betala, ofta med pengar från forskningsfinansiären. Här finns tydligen pengar att tjäna för bluffmakare. Spam och amatörmässiga webbsidor kan vara enkelt att genomskåda, men det handlar också om mer förfinade metoder. Tidskrifterna kan hävda att de använder sig av peer-review-förfaranden även om det inte existerar någon granskning. Redaktionskommittén består av kända forskare, som inte ens är tillfrågade. Ofta försöker de också mörka vilket land de finns i.

– Vid närmare eftersökningar visar det sig ofta att de är lokaliserade i exempelvis Indien eller Nigeria även om de uppger adresser i USA, säger Ulf Kronman.

Forskaren kan också riskera att bli av med upphovsrätten för sin artikel— då faller också en viktig grundprincip för open access. Generellt sett är det bra att vara skeptisk till massmejl, men det kan ju också vara så att man på egen hand upptäckt en intressant tidskrift på nätet. Hur vet man om den är seriös eller inte? Det finns ingen universallösning – snarare är det lite av ett detektivarbete. Ett gott råd är att ta reda på om förlaget är medlem i Open Access Scholarly Publishers Association – OASPA – och om den finns med i Thomson Reuters Journal Citation Reports eller om den finns med på svarta listan ”Beall’s List of Predatory Open-Access Publishers” (se faktarutan).

Det finns också ett svenskt initiativ. Lunds universitet driver Directory of Open Access Journals, DOAJ, en databas som samlar kvalitetsgranskade open access-tidskrifter i en sökbar databas.

– Jag skulle vilja se en tydligare nationell samordning och önskar att DOAJ skulle få resurser att utveckla databaser för såväl seriösa som oseriösa tidskrifter. Det borde också finnas en förteckning över vilka tidskrifter som väntar på bedömning, säger Ulf Kronman.

I Norge sammanställs poänggivande tidskrifter i det så kallade Kanalregistret. Tidigare i år plockades närmare 200 oseriösa tidskrifter bort från listan. Från 2008 och framåt hade norska forskare publicerat 129 vetenskapliga artiklar i de bortrensade tidskrifterna.

Mikael Elofsson berättar att den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten planerar en fakultetsgemensam forskarutbildningskurs i publiceringsmetodik.

– Att sprida forskningsresultat i form av vetenskapliga publikationer är oerhört viktigt. Det finns mycket att tänka på när det blir dags att publicera, till exempel val av tidskrift och nivå av tillgänglighet. Därför är det naturligt att detta ingår som en del forskarutbildningen, säger Mikael Elofsson, som också är ordförande i fakultetens kommitté för utbildning på forskarnivå.

Hur många forskare som blivit lurade av blufföretagen är omöjligt att säga.

– Enkla och snabba publiceringsvägar är ju också något som forskare kan utnyttja med förhoppningen att få en skjuts i karriären, säger Ulf Kronman.

Så när ansökningar till en ny tjänst strömmar in kan det vara värt att lägga ett extra öga på tveksamma tidskrifter i de sökandes CV. Ulf Kronman poängterar att det är kvalitet som har drivit open access-rörelsen, men det är viktigt att inte blunda för avigsidorna.

– Min förhoppning är att systemet kommer att bli självsanerande. Att publicera sig i en oseriös tidskrift är ingen merit. Men vi kommer också att behöva lära oss att leva med avarterna och hitta vägar för att hantera dem.

Här – på Högskolan i Borås Biblioteksblogg – kan du läsa mer om tveksamma Open access-företag:
http://bibblogg.wordpress.com/2012/09/21/tveksamma-open-access-forlag-igen/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *