Porträttbild Dieter Müller.

Frågor om Arktis väntar på svar

Dieter Müller, vicerektor för forskning vid Umeå universitet, har ordet.

Abisko är nog den nordligaste platsen där Umeå universitet har personal som bedriver forskning och utbildning. Climate Impacts Research Centre (CIRC) är den största hyresgästen i Abiskos anrika forskningsstation med rötter från början av 1900-talet. I dag ingår stationen i ett nätverk av forskningsstationer runt om i Arktis men åldern och de delvis mer än 100 år långa tidsserierna av ekologiska och klimatologiska data gör stationen överlägsen och populär.
 
Jag hade strax efter midsommar nöjet att ta en biltur till Abisko för att delta i stationens Arktiska forskningsdagar. Nu var det CIRC som hade ordnat möte med populärvetenskapliga föredrag och fältbesök. Keith Larson, forskare vid CIRC, presenterade sitt projekt om citizen science där turister inbjuds att själva samla in data som senare kan utvärderas inom forskningen.
  
Besöket gav också möjlighet att prata med universitetets forskare på plats och det var imponerande hur många häftiga projekt som pågår här och ännu mer, vilka idéer det finns för framtida projekt. Utmaningen för verksamheten är bristen på människor snarare än på idéer. Och här handlar det inte bara om naturvetare utan i hög grad också om humanister och samhällsvetare, och detta blev också tydligt i alla presentationer som jag lyssnade på. Frågor om vetenskapshistoria och markanvändningskonflikter är endast två sådana teman jag tänker på. Så onekligen finns det många spännande frågeställningar i den arktiska forskningen som fortfarande väntar på att bli besvarade.
 
När jag skriver dessa rader i augusti landar en nyhet som jag tror kommer att gynna den arktiska forskningen vid Umeå universitet ytterligare. Polarforskningssekretariatet kommer att flyttas från Djurgården i Stockholm till Luleå. Myndigheten som också ansvarar för forskningsstationen i Abisko, har som uppdrag att samordna svensk polarforskning och omfattar inte många anställda. Men flytten är ändå symboltyngd. Den innebär nämligen att man accepterar och manifesterar Sveriges roll som ett land med territorium i Arktis. Att man dessutom hamnar närmare Umeå universitet och Abiskos forskningsstation kan innebära att den landbaserade forskningen kommer att få större uppmärksamhet inom Polarforskningssekretariatet där annars historiskt mycket har kretsat kring isbrytaren Oden.
 
Umeå universitet har sedan några år tillsammans med myndigheten arbetat för att även vidga polarforskningsperspektivet till att även omfatta landbaserade verksamheter i norra Sverige och humanistisk, samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning. I juni i år har vi skrivit ett avtal om fördjupat samarbete med Polarforskningssekretariatet.
 
Så klart kommer det direkt kritik från Stockholmsbaserade tyckare som i vanlig ordning uttrycker oro för kompetensförsörjningen i den nordliga periferin. Mot denna bakgrund är det läge att lyfta universitetets starka forskning i, om och för Arktis ytterligare och hjälpa till att göra Polarforskningssekretariatets flytt också till ett lyft för svensk polarforskning. Universitetet har kompetensen att göra så.

Dieter Müller, vicerektor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *