Lena_G_940

Halvvägs till 2020: Rektor sammanfattar

Med halva sträckan till 2020 avklarad sammanfattar Lena Gustafsson sin tid som rektor och den förflyttning som gjorts.

Framåtrörelse har varit temat ända sedan Lena Gustafsson anlände till Umeå universitet, och ännu på vårkanten 2016 märks inga tendenser till att lyfta upp årorna och glida fram sista sträckan på upparbetad fart: — Sedan 2010 har allt gått i en strid ström: Vi har hela tiden följt en från början grovt utstakad linje från planering, via beslut på vägen till implementering i verksamheten. Ett sådant arbete går inte på räls, utan innebär många medarbetares och studenters gemensamma arbete. I ett förändringsarbete i en så stor och komplex organisation så kan inte detaljerna vara utformade från start. Dessutom finns inte alla förutsättningar givna från början. Nya inslag av större och mindre karaktär dyker hela tiden upp under resans gång, vilket kan leda till kursändringar eller omprioriteringar.

När Lena Gustafsson började för sex år sedan tog tankar om universitetets fortsatta utveckling form omgående. En del knöt an till föregångaren Göran Sandbergs arbete, medan annat adderades som nya element.
— Göran Sandberg hade bland annat startat en omstrukturering av lärarutbildningen — en mycket viktig fråga för hela universitetet.

Så fort en ny universitetsledning var på plats under sensommaren 2010 började arbetet med att dra upp en färdplan för ett mångårigt förändringsarbete:
— Den nya ledningen och fakulteternas dekaner, prodekaner och vicedekaner samlades på en konferensgård utanför Vindeln, tillsammans utgjorde vi en stor ledningsgrupp. Under ett par dagars diskussion lade vi grunden för det kommande arbetet och för samarbetsformerna.
— Det är intressant att titta tillbaka i anteckningarna och kunna konstatera att de stora konturerna för det kommande arbetet fanns på plats redan vid detta första möte, berättar Lena Gustafsson.

Under dessa dagar sattes den generella riktning som knappt två år senare fastslogs som Umeå universitet 2020 — Vision och mål. När visionen presenterades som en tunn trycksak med stilfulla akvarellillustrationer så var det inte konstigt om den oinvigde misstog den för ännu ett dokument att lägga till handlingarna. Men med tiden har det blivit tydligt hur visionsdokumentet utgör navet i ett större system av styrdokument och processer. Som arbetsdokument har visionen varit lika användbar som slitstark, menar Lena Gustafsson:
— Den håller faktiskt fortfarande.
— Hela arbetet med den nya formen för verksamhetsplanering utgår ifrån visionen, på så sätt har hela organisationen arbetat med den som utgångspunkt. Det betyder ju inte att varenda medarbetare är särskilt införstådd med eller ens ska vara införstådd med vad visionen faktiskt säger, för att inte tala om studenterna. Men som ledningsredskap i det samlade ledningsarbetet har den varit helt central, säger Lena Gustafsson.

Visionsdokumentet kretsar kring en handfull övergripande mål. Sammantaget utgör de en beskrivning av vad som ska uppnås för att ge Umeå universitet ”en stark internationell position som ett av Sveriges ledande universitet”, ”ett samspel mellan forskning, utbildning, samverkan och innovation som utmanar gränser” och ”en central roll i regionens utveckling” till 2020.

Men för att målen skulle bli möjliga att sträva mot i praktiken behövde de brytas ner i mer konkreta och specifika delmål. I ett universitetsövergripande arbete utmejslades en lång lista med delmål för åren 2013—2015, delmål som fakulteterna och lärarhögskolan prioriterade bland och finjusterade vid behov för att passa den egna verksamheten.

Portföljen med delmål blev stommen för en ny form av universitetsgemensam verksamhetsplanering, på treårig basis i stället för ettårig. Verksamhetsplaneringen blev i och med detta en mer formaliserad, och på sätt och vis mer styrd process. Men Lena Gustafsson menar att det förändrade arbetssättet ger en dynamik mellan ledningen på universitetets olika nivåer och dess respektive verksamhet som är raka motsatsen till toppstyrning:
— Ledningens funktion på alla våra nivåer är att skapa bra förutsättningar för verksamheten, men hur dessa i detalj utformas bygger på engagemang, tankar, kunskap och erfarenhet hos alla våra medarbetare och studenter. Det måste hela tiden vara en iterativ process mellan ledning och alla kreativa individer, inte minst i en så uttalad kunskapsorganisation som ett universitet utgör.

Parallellt med den nya modellen för verksamhetsplanering förändrades även vissa centrala styrdokument. En ny arbetsordning togs fram, det vill säga det dokument som fastslår hur universitetet är organiserat och hur beslut bereds och fattas.
— Den nya arbetsordningen, som styrelsen beslutade om 2011 har varit helt central för vårt gemensamma ledningsarbete över hela universitetet, konstaterar Lena Gustafsson.

I den nya arbetsordningen tillkom ett formaliserat ledningsråd och strategiska råd för forskning, utbildning och samverkan, vilket korresponderade mot de tre vicerektorernas ansvarsområden, samt ett strategiskt råd för administration under ledning av universitetsdirektören. Denna ledningsstruktur har varit av stor betydelse, menar Lena Gustafsson:
— Ta till exempel hela det övergripande och samlade arbetet med vår grundutbildning! Hur skulle det ha gått till utan det gemensamma arbetet i det utbildningsstrategiska rådet?

— Den gemensamma arbetsstrukturen har möjliggjort ett lärande mellan universitetets olika delar och därmed dragit nytta av vår bredd av kunskap, erfarenheter och traditioner, utvecklar hon.

Det andra centrala styrdokument som tog form parallellt med arbetsordningen var en ny anställningsordning för lärare, som beslutades av universitetsstyrelsen 2012.
— Redan innan jag tillträdde som rektor bar jag med mig övertygelsen om att de individuella förutsättningarna i lärartjänsterna behövde förändras över landet. I Sverige har det under lång tid utvecklats ett allt kortsiktigare, instabilare och ur internationellt perspektiv mindre attraktivt system. Mitt mål som rektor har varit att på Umeå universitet gå i motsatt riktning, inkluderande lektorat och professurer som fullfinansieras på anslagsmedel och en attraktiv karriärväg, som i internationell mening kan ses som en ”tenure track”, säger Lena Gustafsson.
— Men vi måste också i detta arbete se hela sammanhanget i vårt tjänstesystem och ha full respekt för olika traditioner, förutsättningar och andra olikheter mellan våra verksamhetsområden över våra olika fakulteter, fortsätter hon.

Den i anställningsordningen 2012 nyinrättade meriteringsanställningen biträdande lektor utgör starten på en attraktiv karriärväg, som ska ge förutsättningar för den unge forskaren att ägna sig åt ”riskfylld” forskning, att ges tid och möjlighet att utgå ifrån hypoteser och frågeställningar av det riktigt utmanande slaget. En attraktiv karriärväg ger också förutsättningar för att knyta talanger från hela världen till universitetet. Det är ett betydelsefullt vägval, tror Lena Gustafsson — även om det kräver en stor portion uthållighet och envishet eftersom ett definitivt positivt utfall inte kommer kunna utläsas än på flera år.
— Utvecklingen av attraktiva karriärvägar är av central betydelse även för frågor som jämställdhet, mobilitet och internationalisering, tillägger hon.

Om det finns en övergripande ödesfråga som alla ståndpunkter och vägval mynnar ut i för Lena Gustafsson så handlar det om integrationen mellan forskning och utbildning. Den nationella diskussionen kring systemfrågor har under de senaste åren tagit upp en -ansenlig del av Lena Gustafssons tid och uppmärksamhet.
— Tyvärr har vi i Sverige istället ett system som separerar utbildning från forskning. Förhoppningsvis kommer den nya forskningspolitiska propositionen att innebära början på en förändring.

I jämförelser med andra europeiska länder har det indikerats samband mellan forskningsframgång mätt i bibliometriska termer och en kvalitetskultur där mycket ansvar läggs på lärosätena. Umeå universitets verksamhetsplanering och forskningskontrakten som 2013 upprättades mellan rektor och de fyra fakulteterna samt lärarhögskolan vilar på en liknande princip:

— Styrkan med den nya modellen bygger på delaktighet och ”ägarskap” av utvecklingsprocessen i verksamheten, inte top-down styrning, säger Lena Gustafsson, och fortsätter säga att man nog med nuvarande erfarenhet av arbetet istället hade utgått från ett samlat utbildnings- och forskningskontrakt.
— Vitsen med det hade varit att också i detta avseende integrera utbildningen och forskningen.

Men oavsett detta menar Lena Gustafsson att utbildningsportföljen vid Umeå universitet har utvecklats på många olika sätt:
— Utvecklingen som gjorts med utgångspunkt i fyra kriterier — mer avancerad nivå, ökad forskningsanknytning, ökad internationalisering och samverkan med annan part i samhället — har haft avsevärd effekt på vår utbildningsportfölj.

Därtill är införandet av det pedagogiska meriteringssystemet ett mycket viktigt led i att betona utbildningens status och mycket stora vikt för hela Umeå universitets utveckling, liksom för lärarnas individuella utveckling i sin lärarroll.
— För ett universitet är både utbildningen och forskningen livsnödvändiga. Det ska synas i vårt karriärsystem, i hur vi värderar en meritportfölj, och slå igenom i resursutnyttjandet.

— Exakt hur våra utvecklingsinsatser inom utbildningen under senare år har påverkat ansökningstalen kan vi inte säga, men vår starka uppgång under en lång rad år av förstahandssökande, den största uppgången i landet under perioden 2000 till 2015, och särskilt under andra halvan, är förstås mycket glädjande och lovande, sammanfattar Lena Gustafsson.
— Det finns så många andra stora frågor som vi tillsammans arbetat med, som är värda en längre diskussion. Hit hör arbetet med interaktiva miljöer och hur detta också går hand i hand med den pedagogiska utvecklingen. Ett annat mycket stort fält är vårt samverkansarbete, där vi ser på samverkan utifrån betydelsen för utvecklingen av kvaliteten i forskningen och utbildningen, med samtidig betydelse för utvecklingen av andra samhällssektorer. Vi utgör här som universitet en del i samhällets innovationssystem av betydelse för hela samhällsutvecklingen, avslutar Lena Gustafsson.

Lena Gustafsson talar om målsättningar som satts och ansträngningar som gjorts för att utveckla något så komplext som ett helt universitet — också satt i ett sammanhang av sitt samhällsuppdrag.
— Det är inget lätt arbete, men min övertygelse är att när verklig förflyttning sker, så sker den på grund av att man gör förflyttningen tillsammans i organisationen. En nyckelkomponent för framgång är delaktighet!

När hon lämnar sitt uppdrag är Lena Gustafsson ålderspensionär. Men hon lämnar inte de akademiska sammanhangen och brottandet med de stora strategiska frågorna. Från och med i höst kommer Lena Gustafsson jämte andra styrelseuppdrag att vara ordförande i Formas Forskarråd:
— Formas är en forskningsfinansiär som ligger otroligt väl i tiden med inriktning mot ett avsevärt antal av världens samlade hållbarhetsmål.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *