Keskitalo_Carina

Hög grad av extern finansiering gör det svårt att planera

Trots att det nu gått över tio år sedan hennes första tjänst vid Umeå universitet — efter åtta år som doktorand och postdok utomlands — minns Carina Keskitalo fortfarande förvåningen: det ”fasta jobbet” kom inte med finansiering.

— Jag hade inte insett att jag själv måste dra in all forskningsfinansiering, både för eventuell forskargrupp och till min egen lön, berättar Carina Keskitalo, numera professor i statsvetenskap vid Institutionen för geografi och ekonomisk historia.

De senaste åren har Carina Keskitalo lett en rad stora forskningsprojekt finansierade av bland annat Mistra och Formas, så för henne själv har detta gått bra. Hon förblir dock engagerad i frågan som aktiv i SULF, Umeås styrelse samt professorsförening (SPF), och det senaste året även som ledamot av SULF:s förbundsstyrelse samt SPF:s styrelse nationellt.

— Det är inte bra om verksamheten vid till exempel en institution är beroende av osäker extern finansiering. Vare sig för den långsiktiga planeringen eller den enskilda forskaren. Man kan ju fråga sig vad forskarkarriären går ut på, om alla dessa osäkra visstidsanställningar som bäst leder till en osäker tillsvidareanställning utan given forskningsandel.
 
 
Problemet har uppmärksammats tidigare. I Vetenskapsakademiens rapport Fostering breakthrough research: A comparative study (2012) som tillkom på initiativ av tidigare Umeåprofessorn Gunnar Öquist, konstaterades bland annat att:

  • Svenska universitet har låg basfinansiering.
  • Direktfinansieringen av svensk forskning är under 50 procent, vilket är betydligt lägre än i länder som Danmark (60 %), Nederländerna (70 %) och Schweiz (80 %).
  • Även välrenommerade professorer är beroende av externa finansiärer för att kunna bedriva sin forskning — ofta även för att täcka sin egen lön.

Carina Keskitalo lyfter fram Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet som ett positivt exempel. Samfak har till exempel beslutat att professorer tilldelas forskningsmedel motsvarande 40 till 60 procent av sin tjänst, beroende på produktion (publikationer och projekt).

— Det tycker jag är otroligt bra, för det gör det möjligt att planera, fördjupa och utveckla sin egen forskningsinriktning, utan att vara beroende av externa kortvariga medel!

SULF diskuterar nu att undersöka fördelningen mellan undervisning, forskning och administration för olika tjänstekategorier, både i Umeå och nationellt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *