Högskolepolitik: Studieplatser till fler, färre – eller tillräckligt många?

Det debatteras högskolepolitik som aldrig förr. Utvärderingar, sammanslagningar och studieplatser har varit på tapeten var och varannan dag under hösten. Hör vicerektor Anders Fällström om senaste nytt!

TONEN ANGAVS redan förra hösten, när tidningen Universitetsläraren (16/2011) intervjuade utbildningsminister Jan Björklund för artikeln ”Den demografiska utvecklingen borde oroa ett antal lärosäten”. Där görs ett stort nummer av att antalet 20-åringar minskar med 25 procent de närmaste fem åren.

”När årskullarna minskar blir det också motsvarande minskning av resurserna till sektorn. Försvinner en fjärdedel av studenterna försvinner också en fjärdedel av ersättningen”, citerar tidningen Björklund, som fortsätter:

Vice rektor Anders FällströmLyssna på intervjun med Anders Fällström:

”Man måste inse att vissa lärosäten inte bara kommer att förlora 25 procent av sina förstahandssökande /…/, utan också de andrahandssökande, som istället kan komma in på sina förstahandsval på mer populära lärosäten.”

Men argumenten – som ministern upprepar i DN 2012-08-20 – håller inte, menar Lars Brandell, tidigare universitetslektor i matematik och utredare på UHÄ och Högskoleverket.

– Några högskolor kan nog få problem med söktrycket i framtiden, men blanda inte in demografin, menar Lars Brandell.

Diagram 1 - andel av årskullar som studerar på högskola

Det stämmer att antalet 20-åringar minskar med 25 procent åren 2011–2017, från cirka 133 000 till 103 400. Sedan ökar de med 25 procent från 2019–2030, till närmare 125  000.

”Men det är inte antalet 20-åringar som bestämmer hur många studenter som finns vid de svenska universiteten”, skriver Brandell på sin webbplats www.lilahe.com, och förklarar per telefon:
– Antalet tillgängliga utbildningsplatser har större betydelse.

Till att börja med är minskningen i absoluta tal inte 29 600 utan knappt 6 000 (133 000–103 400), eftersom bara drygt 20 procent av årskullen blir studenter (se diagram 1). Av det totala antalet studenter i landet, cirka 370 000 år 2012, motsvarar detta knappt två procent, eftersom det finns studenter i alla åldrar från 18 till 50 år (och äldre ändå). 

Och andelen äldre är än större vid Umeå universitet, med sin väl utbyggda distansutbildning; 2011 var nybörjarnas medianålder 25 år.

I det ljuset verkar det minst sagt överdrivet att skära ned de totala anslagen med 25 procent. Men det hela är faktiskt mer fel än så.

SOM DOKUMENTET ”Scenario antal studenter Umeå universitet 2010–2020” (diagram 2) visar, så kommer antalet personer i åldrarna 20–29 år faktiskt att fortsätta öka ända fram till 2015 – eftersom 25–29-åringarna blir fler.

Diagram 3 visar dessutom att det inte finns något klockrent samband mellan befolkningsutvecklingen och antalet nybörjare på Umeå universitet

– däremot framgår ett tydligt trendmässigt samband mellan kurvorna Diagram 3 - Sammanvägning nybörjare, arbetslöshet och befolkningför antalet nybörjare och arbetslösheten för dem under 25 år.

Att dessa platser nu försvinner är ingen överraskning – även om ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög och konjunkturen låg.Just detta faktum var också ett av argumenten när regeringen hösten 2010 anslog medel för totalt 10 000 extra studieplatser i två år (varav 300 till Umeå universitet, men betydligt fler i de regioner som drabbats av bilindustrins kris).

MEN HÖGSKOLEUTBILDNING är ju inte främst till för att utjämna konjunkturcyklerna – och kvantitativ tillväxt inget mål i sig. Umeå universitet har i flera år utbildat närmare 1 000 fler studenter än vad universitet får ersättning för, medan andra universitet har pengar innestå- ende för utbildningsplatser de inte lyckats fylla.

Så kan det förstås inte fortsätta i längden.

– Vi måste fundera över hur många studenter vi kan ta emot de närmaste åren, framför allt från och med år 2012 då ersättningen för de 300 extraplatser som vi tilldelades under den ekonomiska krisen också försvin- ner, konstaterade rektor Lena Gustafsson redan när extraplatserna delades ut hösten 2010.

Och Umeå universitet har som bekant växt snabbt på senare år. Denna höst har närmare 23 000 studenter antagits, vilket är nästan 5 000 fler än 2008.

– Vi har haft en fantastisk utveckling av antalet studenter. Vårt mål är inte längre att expandera, särskilt med tanke på att vi redan idag utbildar fler än vad vi får ersättning för av staten (se fotnot). Istället koncentrerar vi oss på att stärka utbildningskvaliteten, förklarar Anders Fällström, vicerektor för utbildning vid Umeå universitet.

– Vi behöver nu tid att konsolidera och kvalitetssäkra det som finns – men visst kan vi på längre sikt växa igen. Sverige behöver högre andel välutbildade, säger Anders Fällström.

 

Fotnot: Takbeloppet är den maximala ersättning ett lärosäte kan få för sina utbildningar. Grunden är det regleringsbrev som anger vilken ersättning som utgår per helårsstudent och avklarad poäng inom olika utbildningsområden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *