temabildtopp2

Internationalisering såklart — men hur och varför…?

Internationalisering är ordet för dagen, och har väl så varit i ungefär ett decennium, men vad vill vi egentligen med all denna rörlighet?

De nationella ”strategier” som lagts fram av 2000-talets svenska regeringar har i stort sett fokuserat på kvantitativa mål; ökad rekrytering och rörlighet och anställningsbarhet och… inte så mycket om vad gott som hägrar vid horisonten. Men vi har ju förtvivlat svårt med återväxten inom särskilt naturvetenskap, typ.

Vår egen strategi för internationalisering av utbildning vid Umeå universitet 2010—2012 utgick ändå ifrån att ”det grundläggande syftet med internationalisering av våra utbildningar är att höja utbildningens kvalitet”. Å ena sidan genom att erbjuda studenter möjligheter till utlandsstudier, å den andra genom genom att ta emot internationella studenter som bidrar till en ”internationalisering hemma”, i förhoppningen att blandningen av nationaliteter ska öka förståelsen för andra kulturer och olika sätt att bedriva akademisk verksamhet.

Men egentligen har ambitionerna mer långtgående motiv.
— Vid universitetet ska nya tankar födas, olika sätt att tänka och se på saker ska diskuteras — och ut detta föds nya teorier, säger Anders Fällström, prorektor och ordförande i utbildningsstrategiska rådet.

— Universiteten ska vara en smältdegel av åsikter, teorier och idéer. Det är själva kärnan, vare sig det handlar om forskning eller utbildning. För mig är det självklart att man kommer mycket längre, på ett djupare sätt, ju fler infallsvinklar man har. Utan mobilitet, med lärare, forskare och studenter enbart från Västerbotten, skulle vi snart stagnera som lärosäte. Detta är för mig kärnan i internationalisering.

 

Och på den vägen går det just nu rätt bra för Umeå universitet. Även om vi fortfarande ligger lite sämre till än jämförbara universitet — kanske beroende på vårt nordliga läge? — har de internationella studenterna denna höst blivit fler än någonsin förut; fler utbytesstudenter, fler ”free movers”, både från Europa och ”tredje land” (betalande) — tillsammans närmare 1 500 personer från fler än 60 olika länder.

— Det är roligt att ”avgiftsstudenterna” ökar, om än från en låg nivå, menar Anders Fällström.

— Vi hör också mer positiva signaler från institutionerna nu. På Handelshögskolan (se separat artikel) tycker man sig nu se att kvaliteten på studenterna ökat — de är mer motiverade — medan Designhögskolan fortfarande är oroliga för att missa talanger till förmån för sådana som har råd att betala…

På pluskontot, bokstavligt talat, är att fler ”betal-studenter” — vars avgifter varierar mellan 90 000 kronor (hum/sam) och 335  000 kronor (konst/design) per helår — betyder ökade intäkter.
— Ja, av varje avgift går det mesta direkt tillbaka till utbildningarna men cirka 35 000 kronor reserveras för administrativt stöd. Mer pengar ska också avsättas till internationell marknadsföring. Dessvärre går det knackigt med försöken att ta fram stipendier. Vi har Balticgruppen, som satsat inom Konstnärligt campus, och familjen Erling-Perssons stiftelse som bidrar till Folkhälsa, men det behövs mer jobb, nya idéer…

På minussidan kan man möjligen tänka sig att klassernas möjlighet att lyckas bra påverkas av studenternas språkliga kunskaper, eller brist på sådana? Å andra sidan får tankar om tvåspråkighet alltmer acceptans, om inte annat för att kunna ge bättre service till inresande studenter (och forskare).
— Det är klart att det inte alltid är så enkelt, och att det finns en del hinder som kortsiktigt till och med kan sänka kvaliteten på en utbildning. Men det handlar oftast om problem man kan rätta till, eller göra satsningar för att undvika. Huvudmotivet — in- och utflödet av tankar, kulturer och idéer — kan vi dock aldrig nå på annat sätt, säger Anders Fällström.

 

Ett land med vilket utbytet ökat snabbt på senare år är Sydkorea. Flera utbytesavtal har tecknats, studenter har rest både härifrån och därifrån, och sedan i våras finns även en alumnförening i huvudstaden Seoul.
— Kina är ju det land vi arbetat med längst, och där har vi de senaste åren främst underhållit de kontakter vi redan har — men framförallt startat två alumnföreningar, en i Peking och en i Shanghai, säger Anders.

— Vid sidan av det har vi försökt flytta fokus till länder inom samma kulturområde, men där engelska fungerar bättre som språk och där universiteten har ett stort och naturligt urval av kurser på engelska; utöver Sydkorea också Hong Kong, Macau, Singapore, Japan och Taiwan.

Om utbytet växer med Asien, och med europeiska länder som Tyskland och Frankrike, så tycks det mer trögjobbat i populära resmål som USA, Kanada och Storbritannien.
— Engelskspråkiga länder står högt i kurs hos våra studenter när de önskar utbytesplatser, kanske för att det finns en trygghet både i språket och samhället runt omkring. Dessutom finns i de länderna många väl fungerande universitet, som passar bra med vår profil och är lämpliga som partneruniversitet, menar Anders Fällström och fortsätter:

— Men även om svenska ungdomar i hög utsträckning vill besöka dessa länder, så är det inte lika självklart att till exempel amerikanska studenter i första hand väljer Sverige och Umeå. Vi ser just nu över vilken typ av samarbeten vi ska ha med nordamerikanska universitet och måste nog, inom inte alltför lång tid, lägga mer krut på att få studenter därifrån att upptäcka Umeå universitet.

 

Generellt sett är problemet annars det motsatta; att rätt många vill resa hit, färre reser ut.
— En vanlig anledning till att det är svårt för Umeå-studenter att resa ut är att programstrukturen inte är anpassad för sådana uppehåll. Förhoppningsvis tänker de som startar nya program på sådant, men det kan vara svårt att strukturera om etablerade program, säger Anders Fällström och inflikar att man redan återinfört ekonomiskt stöd för lärarutbyte, även för kortare perioder. Och lärares erfarenheter kan förstås också bidra till att fler åker ut.

Men till vardags är det ändå på hemmaplan de flesta av oss kommer  i kontakt med ”internationalisering”, i möten med gästlärare, forskare och studenter. Möten vi uppenbarligen sköter med den äran, att döma av enkätundersökningen International Student Barometer som år efter år ger Umeå universitet höga betyg för sådant som stödfunktioner, hjälpsamhet och begriplig engelska. Högst betyg i hela världen, faktiskt. Men allt är långt ifrån perfekt.
— Bostäder är ett jätteproblem! Vi har ju börjat med bostadsgaranti för utbytesstudenter och betalande, men klarar inte av att erbjuda detsamma till free movers. Och även om vi har lyckats bra med Värdprogrammet och Buddy Programme blir det ofta så att internationella studenter håller sig för sig själva, så vi behöver hitta fler -mötesplatser, säger Anders Fällström och betonar återigen mötena, att idéer och tankar får brytas mot varandra, som en nyckel — ja, Nyckeln — till framtidens universitet.

— Det är förmodligen inte en slump att vårt universitets främsta forsknings- och utbildningsmiljöer är miljöer som har en stor blandning av olika nationaliteter!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *