Bildmuseet vid Umeå universitet.

Mötesplats för många uttryck

Bland universitetets arbetsplatser sticker Bildmuseet ut som en av de ovanligare. Som besökare har du säkert mött några av museivärdarna, men bakom kulisserna arbetar ytterligare ett tiotal personer, som museiintendenter, tekniker, pedagoger, administratör och kommunikatör. Här får du möta några av dem under en dag på Bildmuseet.

Det är morgon på Bildmuseet och Sorcha Stott-Strzala skalar av sig lager efter lager av varma ytterkläder i kapprummet. Hon kommer från Manchester, studerar på curatorsutbildningen vid Goldsmiths, University of London, och har börjat sin praktik på Bildmuseet under årets absolut kallaste vecka. Minus 23 grader den här morgonen.
 
— Mössan och täckbyxorna fick jag som tur var låna av min lärare innan jag åkte, säger Sorcha och skrattar.
 
— Men det är inga problem, säger hon obekymrat. Bara jag får fart på elementen i lägenheten på Lars Färgares. Du har möjligtvis inte ett par längdskidor att låna ut?
 

Sorcha ska praktisera på Bildmuseet hela vårterminen. Trots det extrema klimatet tycks hon inte ha några problem att göra sig hemmastadd i Umeå. Skridskoåkning på Tavelsjön — check! Rave på Verket — check! På Bildmuseet ska hon assistera i olika utställningsprojekt och planeringen av höstens performancehelg, ett samarbete mellan Bildmuseet och Vita Kuben, Norrlandsoperan.
 
— Jag ser fram emot det! I London jobbar jag mycket med dans, teater och framförallt queer performancekonst, så det här är ett uppdrag som passar mig. Jag ska också arbeta med en superintressant utställning om konst och fysik tillsammans med museichef Katarina Pierre.
 
I det ljusa arbetsrummet strax intill planerar musei­intendent Sofia Johansson för en sommarutställning med brännande aktuellt tema. Ekologins visionärer ska öppna i juni, och idag kommer en assistent till en av de medverkande konstnärerna på besök.
 
— Den här utställningen är lite av mitt hjärteprojekt, säger Sofia medan hon väntar. Jag tänker att det finns något inspirerande i de visionära konstprojekten som vi har valt. Ingen förlamande klimatångest, utan kreativa idéer och visioner kring vår relation till naturen.
 
Så här sista månaderna inför utställningen har ­Sofia Johansson täta kontakter med konstnärerna. Eftersom de är spridda över världen blir det många skypemöten. Men vissa saker måste diskuteras på plats. Konstnärsassistenten ­Polonca Lovšin har rest hit från Ljubljana i Slovenien för att diskutera hur ett av konstverken ska installeras. Sofia visar sin gäst runt i utställningssalen, måttar ytor och takhöjd och beskriver hur museibesökare rör sig i rummet. Museitekniker Olle Ebgen-Ljungblad har målat upp färgprover som de tittar på tillsammans.
 
Olle är själv konstnär och ser förståelsen för konst som en viktig tillgång i sitt jobb som museitekniker. Han kan sätta sig in i vad konstnärerna vill förmedla och utifrån det bidra med sitt tekniska kunnande i kreativa och snygga lösningar.
 
— Till Ekologins visionärer ska vi bland annat bygga ett litet skolhus enligt konstnärens instruktioner, berättar han. I eftermiddag ska jag ta med Polonca Lovšin till brädgården för att titta på material till tak och väggar.
 
Men först ett möte med en annan av dagens gäster. På kontorsvåningen en trappa ner väntar museiintendent Brita Täljedal tillsammans med Sara Lundberg, författare till Fågeln i mig flyger vart den vill, Augustprisvinnare tillika Årets svenska bilderbok. Den senare utmärkelsen ska delas ut under Littfest och i samband med det ska Bildmuseet presentera vinnarboken i en utställning. Olle har med sig ritningar på hur den skulle kunna utformas.
 
Sara Lundberg lägger ut skisser och originalbilder till sin bilderbok på det stora bordet i sammanträdesrummet. Tillsammans väljer de och sorterar bland finstämda och färgstarka akvareller och gouacher, diskuterar hur bilderna ska grupperas och exponeras. Brita Täljedal är med i juryn för bilderbokspriset och berättar att det var intensiva och roliga diskussioner innan man kom fram till vem som skulle bli årets vinnare.
 
— Det var flera riktigt fina böcker bland de nominerade, men den här stack ut. För sina fantastiska bilder förstås, men för mig var det också helheten — hur boken känns att hålla och bläddra i.
 
Även i bildverkstaden pågår koncentrerat arbete. Ungdomar från gymnasieskolans estetiska program gör kollage under handledning av konstpedagogen Karin ­Jonsson. Bildmuseet tar emot hundra skolklasser om året, från förskolebarn till vuxenstuderande. Just den här klassen ingår i ett pedagogiskt samarbete mellan Bildmuseet och Midgårdsskolan. En gång i veckan kommer de till Bildmuseet för att uppleva konst och testa olika konstnärliga tekniker.
 
— Att jobba med gruppen under en period ger andra möjligheter, säger Karin. I fråga om skapandet förstås, men också i samtalen om konsten. Vi arbetar ofta över ämnesgränser, mellan bild och samhällskunskap till ­exempel. Utifrån konstens olika teman kan vi prata om allt från samhällsfrågor till identitet eller språk.
 
Om tio minuter, klockan 12:00, startar dagens lunchvisning av utställningarna. Vi startar i receptionen på plan 1. Varmt välkommen!
 
Utropet ljuder genom museibyggnaden. Idag är det Emma Mårtensson som ska hålla visningen. Hon är en av museivärdarna som tar emot de nära 80 000 besökare som kommer till Bildmuseet varje år.
 
— Man ska känna sig välkommen oavsett om man kan något om konst eller inte, oavsett om man vill titta på egen hand eller följa med på en guidad visning. Utställningarna vi visar håller både för den som vill fördjupa sig och den som söker en wow-upplevelse.
 
Snart dyker några museibesökare upp vid receptionen. Emma småpratar en stund medan de väntar in eventuella eftersläntrare. När klockan slår tolv tar hon med den lilla gruppen till sjätte våningen och den stora färgstarka installationen av den kore­anska konstnären Do Ho Suh.
 
— Jag vet, visst blir man sugen på att känna på det? Emma är förberedd och tar istället fram en bit turkost transparent tyg av samma sort som i den ömtåliga installationen. Hon låter den vandra mellan besökarna medan hon med inlevelse börjar berätta om verket och konstnären som skapat det.
 
Eftersom det är fredag och kvällsöppet med bar och evenemang är det mycket som ska ordnas under eftermiddagen. I kväll ska det bli teater om de kvinnliga dadaisterna i utställningen Dada är dada. Medan museibesökarna kommer och går riggas musik­anläggningen intill baren, skyltar tillverkas och placeras ut och marschaller förbereds. Biljetterna är i det närmaste slutsålda till kvällens föreställning. Försiktigt flyttas utställningens vitriner och väggar för att göra plats för scen och en sittande publik på 100 personer.
 
Bildmuseets satsning på Art Fridays har varit uppskattad av Umeborna, ändå är det inför varje fredag fortfarande lite nervöst hur det ska bli. Men även den här kvällen var lyckad, och museiintendent Lisa Lundström kan pusta ut. Hon har hållit i kvällens evenemang från planering till genomförande, och dessutom varit värd för skådespelarna under dagen. När klockan är nio och den sista museibesökaren gått hem är hon både trött och nöjd.
 
— Vilken andäktig stämning det blev under teaterföreställningen! Det var som om konstnärerna klev ut ur väggarna.