50 år av män?

Umeå universitet firar 50 år i höst – och kommer därmed att kliva över åldersgränsen och inte längre räknas som ett ”ungt” universitet. Lite oroad över innebörden av detta kan man bli, när man läser den jubileumsskrift över universitetets historia och tillkomst som publicerats i dagarna. Har universitetet gått och blivit gubbe?

Under parollen ”50 år av nytänkande” rullas historieskrivningen upp, i form av en kronologisk tidslinje. Milstolpar markeras, från det politiska förarbetet till de första spadtagen – enligt ett top-bottom-perspektiv: ”I åratal kämpade politiker, tjänstemän, redaktörer och andra makthavare sida vid sida för att Umeå skulle få sitt universitet.” Bakom dessa yrkesbeteckningar döljer sig en lång rad av män, och fler följer bland de namngivna personer som befolkar det unga universitetet. Det är en Gösta, en Karl, en Hilding, en Josef, en Åke, en Elon, en Gunnar, en Sven-Ola, en Tore, en Arne, en Lars-Gunnar, en Håkan… och så vidare. Mellan varven byggs hus, öppnas nya fakulteter och forskningscentra.

Den första namngivna kvinnan, Emmanuelle Charpentier, kommer först 2011, den andra är artisten Cleo år 2014 – båda endast i bildtexter. Däremellan har första kursen i ”Könsrollsfrågor” (1976), konferensen ”Kvinnouniversitetet” (1982) och etablerandet av Kvinnovetenskapligt forum (1987) fått var sin notis, som exempel på att Umeå universitet inte ”präglas av de gamla universitetetens historiska traditioner” och att nya kunskapsområden kan etableras ”utan större motstånd”.

Gott så, kunde man tycka. Och visst kan vi känna oss stolta över att vårt universitet är stolta över oss, de av oss kvinnor som är eller har varit delaktiga i uppbyggnaden av de framgångsrika genusforskningsmiljöerna. Men när kvinnor i stort sett lyser med sin frånvaro i övrigt blir effekten ändå att männen ser ut att vara normen, kvinnorna undantaget.

Detta är, kort sagt, storytelling som his-story. Det kunde vara ett mönsterexempel på det som genushistorikern Yvonne Hirdman har beskrivit som genussystemets två bärande logiker: isärhållandet av kvinnor från män respektive upphöjandet av männen till norm och exempel för det allmängiltiga. Texten ingår på grundkursnivå i många utbildningar på vårt universitet, den är en feministisk klassiker.

Vi förstår att avsikterna har varit de bästa. Att skriva historia är svårt. Men något enklare borde det vara på ett universitet, som samlar så många kompetenta forskare, historiker inte minst, som kunde ha bidragit till att göra bilden mindre skev.

Vi är stolta över att vårt universitet jubilerar, vi är gärna med och skålar och gratulerar. Men vi går inte med på att den här historieskrivningen gör rättvisa åt ett universitet som vill åberopa ”50 år av nytänkande”. För det här är riktigt gammaldags. Vi önskar att vi hade sluppit säga det, men det här liknar väldigt mycket mer ”50 år av män”.

 


Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap med inriktning mot humaniora, Umeå universitet.

 

Julia Pennlert, doktorand i litteraturvetenskap, Umeå universitet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *