Bonusinlägg – Min Bil

Jag älskar min bil.  Med älskar menar jag att den är det bästa jag har. Stora ord, men det är så jag känner det.

 

 Hon står där utanför köksfönstret med extraljusen riktade mot mig. En svart Mercedes C300 som jag fick  för ett bra pris. Bara lite drygt 400 och då fick jag med solgardin för bakrutan, gratis. Irriterande att modellen kallas C-klass. Den är ju dyrare än A-klassen.

 I morgontidningen läser jag en insändare om ett nytt fartgupp. Att man medvetet kan förstöra en väg och riskera skador på bilarna är mer än jag förstår. Vad jag vet kör ingen för fort där om det är människor på övergångsstället och är det tomt spelar det ju ingen roll hur fort man kör? Eller hur?

Några av grannarna går förbi min bil.  De tittar inte på bilen men jag tror att de anstränger sig för att låta bli.  Kommunalarbetaren mitt emot har däremot ingen bil alls. Hennes man är också någon sorts chef, säkert något inom kultur. Fattar inte hur de klarar sig. Cykelkärra . 1800tal. Grottmänniskor.

På jobbet är det samma sak. Alla går förbi min bil och försöker låta bli att stirra. Parkeringen är stor, kanske dubbelt så stort som vår kontorshus, och jag försöker parkera så att jag ser bilen från skrivbordet. Om jag åker tidigt till jobbet kommer jag före köerna och då kan jag sedan sitta och se alla passera förbi min bil. Min bästa parkeringsplats försvann tyvärr i somras när den blev ombyggt till ett cykelskjul. Där ser man vad löneavdraget för parkeringsplatsen gav. Kan slå vad om att cyklisterna inte behöver betala en enda krona för att parkera.

 På lunchen tar jag mig ibland en promenad runt parkeringen för att få motion, och för att titta på bilarna. Många av dem är i bedrövligt dåligt skick, otvättade, repor i lacken , däck som borde bytas. Några saknar till och med stereo och det finns en del otroligt fula blå bilar. Alla möjliga modeller, flera dass auto till exempel, ha ha, ”Zoom-Zoom- Mazda”, ”Va´haru? -Subaru!”, ha, ha, ha. En massa traktorer förstås, ”Volvo – for laugh”. ”The power of dreams”, och så en Honda? Vad är det frågan om? Ha, ha, ha.

 Slösurfar lite på blocket och på Mercedes hemsidor under eftermiddagen. ”Det finns en Mercedes för alla”, skriver Mercedes. Men det kan inte stämma, inte med de människor som köper de här bilarna. Utan smak, ingen känsla, ingen kunskap.  ”Ett enda mål, äkta körglädje ”, skriver Toyota. Hur kan de skriva något sådant om en Toyota? Vilket skämt. ”Today, Tomorrow, Toyota, Toy”. Prius, till exempel, elbilen, är ju en Toyota. Eller, hur var det, kanske har den en bensinmotor som man inte får använda när man kör i stan? Jag tror inte elbilar blir något, någonsin. Varför ska man köpa dyra batterier och minskad räckvidd för sina surt förtjänade pengar? Bensinpriset kommer ändå snart att sjunka, så fort som Iran behöver pengar igen. Hörde också  att de hittat ett nytt oljefält i Norge.  Kanske ska vi gå ihop med Norge igen. Vi får billig bensin och de får ett fobollslag och en historia. Perfekt.

På vägen hem köper jag några biffar till gasolgrillen. Man behöver ju riktig mat. Det är verkligen bra organiserat på ICA. Lätt att parkera och en kundvagn som inte kostar något alls. Jag kör några varv runt parkeringen först och tittar på bilarna innan jag parkerar, mest skrot. En del kundvagnar har hjul som kärvar så jag får prova tre stycken innan jag hittar en som går lätt. Man kunde tro att de har råd med lite olja på ett så stort varuhus, men det är väl någon sorts miljödrive.

 Jag tar ibland med mig frun på en åktur på helgerna. En favorittur är till bilhallen och gå där och strosa. Kanske ta en kopp kaffe. Prata med försäljarna. Min fru vill däremot helst ut på landet. Dit vill absolut inte jag, för vägarna är verkligen dåliga där. På en del ställen är det grusväg. Sanslöst, nästan så man borde vägra betala skatt. När landet och en utflykt till naturen kom på tal förra gången beställde jag två vegetariska pizzor och så åt vi dem i bilen på parkeringen invid stadsparken. Var tvungen att veva ner bakrutorna för frun ville höra fåglarna. Jo,det fanns risk att spilla på sätet men ibland får man offra sig och ta en risk.

Det är också ganska mysigt att åka med genom biltvätten och titta på de gröna borstarna som snurrar.  Går lite för fort kanske, men blött och kort precis som den svenska sommaren. Man hinner precis få i sig en glass. Jag tycker bilen blir så fin efter infettning och tvättprogram nummer 2.  På några ställen blir det inte riktigt rent men jag brukar ta med några trasor och så putsar frun och jag tillsammans bort det sista. Efter tvättningen cruisar vi längs björkallen på skolgatan, spelar en glad sommarlåt på bilradion  och drar på med värme och full fläkt.

Funderar på vad jag ska hitta på nästa gång? Har tid på mig att fundera för helgen som kommer är det Monacos grand prix på fyran.

När vi var på bilhallen förra gången tipsade försäljaren mig om en ny modell som är på gång. Större och tyngre och förstås säkrare då. Starkare motor och en ny design på grillen. Den drar 0,2 mer, men 15 hästkrafter till skulle faktiskt inte skada och jag kan nog få ett lån till.

Jag har broschyren framför mig. Vilken bil. Visst älskar jag min bil, men inte hur länge som helst. Tycker att den börjar kännas trött.

.

4 kommentarer till Bonusinlägg – Min Bil

  1. lena.berggren@historia.umu.se' Lena Berggren says:

    Men Håkan, du kan ju inte köra en Mercedes genom en automattvätt! Då blir den repig. Och som du själv påpekar, den blir inte ren. Kör själv en svart MB CLC, en liten sportbil med soltak, och den kommer aldrig att komma ens i närheten av en automattvätt, här handtvättas det. Med egen hink och ny svamp varje gång. Och jo, jag är nog lite kär i min Mercedes jag med 😉

  2. kalle.prorok@tfe.umu.se' Kalle P says:

    Tack Håkan, kul att läsa :-). Alla har vi våra passioner, eller..? mvh/Kalle

  3. johan.jansson@usbe.umu.se' Johan Jansson says:

    Klockrent Håkan! När man nästan dagligen håller på med miljö/klimatfrågor glömmer man alldeles för lätt att det finns många som resonerar precis som här. Du har verkligen fångat en klassisk karikatyr bra. Nu snackas det ju mycket om att något håller på att hända som kanske inte bara är en effekt av lågkonjunktur. Vissa hävdar att vi går från ”bilen till mobilen” som den nya statussymbolen framförallt bland yngre. Kanske ligger det något i det, lite hopp för framtiden. Mobilerna byts ju dock också ut i en skrämmande ohållbar takt.

  4. jurgen.schleucher@chem.umu.se' Jürgen says:

    Sedan finns det en realitet som säger att världens CO2 utsläpp måste minskas med 60+ %. Så för någon – i synnerhet naturvetare – som känner ansvar för sina barn, eller för människor någon annanstans, går det inte att glädjas över en bil som drar ännu 0.2 mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *