Framtidens utbildning

Flera stycken bloggbesökare är registrerade på bloggmätaren, tjoho! Tack ska ni ha, det värmer! Jag fläskade på i min biografi och beskrev mig själv som framtidsdesigner. I mitt sista inlägg tänkte jag försöka leva upp till det epitetet och ta upp några tankar runt framtidens studier.

Sedan tar min etnografikurs över mit liv. Jag ska också hinna med en kortare föreläsning om Utopia i veckan så detta blir en bra liten generalrepetition. En andra föreläsning handlar om lösningar för ett hållbart samhälle. Tror ni jag har lösningarna? Kanske det, men jag hinner inte blogga om dem. Ni får sitta där i ovishet och tänka ut era egna lösningar.

Några förutsättningar för en utopisk utbildning är att framtiden är närmare förestående än vi tror. Det är också så att den digitala teknikens utveckling är exponentiell, vilket är snabbare än vi hinner med att förstå. Den kommer att ändra normer och beteenden, inkluderande hur vi utbildar oss. I grunden kommer vi människor dock inte att ändras prykologiskt eller fysiologiskt. Alltid redan som Heidegger säger, så undervisning kommer garanterat att behövas. Låt oss gå framtidens utopiska utbildning.

Till att börja med är staten inte inblandad, det som skissas här är en global utbildningssatsning, inget något begränsat svenskt. Den lokala förankringen är däremot viktig. Utbildningen är gratis förstås och rättvisemärkt.

Thomas Moore berättar i ur-boken om Utopia hur livet gestaltade sig där. De hade sex timmars arbetsdag sov åtta timmar per dygn. Det låter alldeles utmärkt. Sedan lägger han till att det var föreläsningar varje morgon före soluppgången, vilket är lite väl hurtfriskt ambitiöst tycker åtminstone jag.

Hoppar vi till 1700talet hittar vi bland andra fritänkare JJ Rosseau som hade det här att säga om kunskap och vetenskap:

”Genom att uppfostra en människa uteslutande för en särskild samhälls-ställning, gör man henne oduglig för andra … Naturen har velat bevara eder från vetandet, liksom en moder rycker ett farligt vapen ur sitt barns händer …Kunskapen och vetenskapen är roten till det onda …Vetenskaperna är alstrade ur sysslolöshet …Vetenskaperna är till skada för manliga och krigiska egenskaper … också för moraliska.”

Visst har det hänt en del sedan han styrde pennan?

Nästa nedslag är boken ”News from Nowhere” från 1890 där William Morris funderar över framtiden. Han var socialist och grundare till hantverksrörelsen Arts and Crafts och såg ett samhälle där allt är gratis. Man jobbar för att göra det rätta och för att det är roligt. Barnen lär genom att följa med vuxna, lite av ett lärlingssystem, förstås, han vurmade för hantverket.

Morris bok kom som ett svar på boken ”Looking backward 2000-1887” av en annan tidig socialist Edward Bellamy. I hans samhälle jobbar man till man är 45 och sedan reser man och sysslar med sin hobby. Jag hade redan varit pensionär i 12 år i det Utopiat. Morris gillade inte alls iden med att inte arbeta, det är ju en viktig del av våra liv menade han.

”Heavens! think of a man of forty-five changing all his habits suddenly and by compulsion!”

” I believe that the ideal of the future does not point to the lessening of men’s energy by the reduction of labour to a minimum, but rather to the reduction of pain in labour to a minimum, so small that it will cease to be a pain.”

I Bellamys samhälle var det kvinnorna som hade hand om utbildningen:

”Kvinnan har fått framtidens nycklar ….faktum att våra kvinnor sitter som släktets domare och endast vill belöna segraren…Kvinnogunsten är den bästa av alla piskor, sporrar, lockbeten och priser.”

Men, tänker du, det var ju framtidens utbildning och inte 1800talets arbete som var ämnet?

Min poäng, som kommer att bli tydligare sedan, är att samhällets processer bildar en helhet och hur vi arbetar påverkar hur vi utbildas.

Vad finns det för framtida utbildningsvarianter?

  • Ingen utbildning alls (kraschat samhälle). Ingen intressant variant
  • Som nu, vädret i morgon är ungefär som idag. Det som talar emot detta är informationsteknologins utveckling och problemet med hållbar utveckling. Varför konkurrera om basresurser som alla inser bara räcker om de fördelas någorlunda rättvist?
  • Elitutbildning, marknaden styr, konkurrensen är stenhård. Må bäste hen vinna. Åt den som har skall vara givet, och så vidare.

Förutom dessa mer eller mindre trovärdiga och mer eller mindre obehagliga alternativ kan man hitta på många andra scenarier. Låt mig ta en egen variant som bygger på lite hopplock från de gamla utopisterna.

Ett stort problem med dagens skola är att få ordning på högstadiet. Vi verkar inte ha råd att ha tillräckligt många vuxna i skolan för att se individerna. Förslaget blir då att avskaffa högstadiet, eller rättare sagt upplösa det i den form det har nu och reformera det i grunden.

Låt barnen komma till mig sa Jesus. I min utopiska värld går ungdomar ut i samhället och jobbar på ute bland vanligt folk när man lämnar låg och mellanstadium, vilket i sin tur innebär att man garanterat redan lärt sig vissa saker som att läsa, skriva, räkna och kommunicera med andra människor på det speciella sätt som man gör ofta i Utopia, via teknik.

Det är inte så att undervisningen upphör när man lämnar lågstadiet, den fortsätter och de ”ämnen” man läser och framför allt tillämpar är:

  • Ekologi
  • Kultur (historia, samhällsvetenskap)
  • Kreativitet (konst, hantverk och skapande svenska förstås)
  • Socialt umgänge (lagarbete, personliga relationer)
  • Abstrakt tänkande
  • Kroppen (vård av sin egen och andras)

Som en röd tråd genom alla ämnen löper en djup socialt förankrad reflektion runt den egna utvecklingen (psykologi) i förhållandet till andra och till naturen.

Utbildningen i denna tappning löper på tills alla är överens om att personen kan klara sig själv. Att klara sig själv innebär för de flesta att man tar ett större ansvar för hur man fortsätter att utbilda sig. Utbildningen tar aldrig slut.

Var är lärarna? Didaktiken, pedagogiken och metodiken? Svaret är att det är alla vuxnas ansvar att balansera utvecklingen i de obligatoriska ämnena för en viss individ och se till att inget försummas. En stor del av alla vuxna människors liv handlar om att undervisa andra. Det är med andra ord en stor del av arbetet om man vill formulera sig längs arbetslinjen.

Vissa krav finns som måste uppfyllas för att det samhälle jag skissar på ska fungera. Det behövs för det första kommunikationsteknik med en tillgänglighet och möjlighet att uttrycka sig som vi bara kan ana idag. För det andra, och detta är mer svårsmält, måste vi offra vår privata sfär och delta i det teknikbaserade sociala nätverket. Balansen mellan individens rätt till frihet och den sociala omgivningens kunskap om oss, vad vi kan, hur vi tänker, vad vi vill måste förskjutas. Från individens till gruppens rätt.

Kan vi acceptera detta? Du och jag? Jag tror vi måste, men det är inte vi som ska tillfrågas utan våra barnbarn och för dem kommer det att vara en ickefråga. Givetvis, javisst är deras svar. Det är en litet offer för all den gemenskap man vinner. De ryser av skräck när de tänker på hur det var på vår tid. Där skulle de inte vilja leva. Hur stod folk ut?

Vi som är vuxna idag kommer att vara gravt handikappade i det samhälle jag skissar på men det spelar inte så stor roll, vi är på väg ut.

Det viktigaste är att vi tar vårt ansvar och ger barnbarnen en möjlighet till förändring.

Höres.

En kommentar till Framtidens utbildning

  1. karl.bonnedahl@usbe.umu.se' Kalle Bonnedahl says:

    Spännande! Du gör också något mer men outtalat genom listan med utbildningsämnen. Du lyfter bort det linjära tänkandet och för in balanstänkande som en ny grund. Möjligen blir det ett stort hot när det kan försvåra karriär och ”framsteg”, känslan att ligga i forskningsfronter etc.
    Du tar också bort grundidén om individers specialisering för att nå funktionalitet i ett system. Här tycks man kunna vara funktionell som hel snarare än som specialiserad. Toppen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *