Om förekomsten av minigrisar på Ålidhem

I detta mitt sista blogginlägg berättar jag vad det är som jag gillar med mitt jobb, och så spekulerar jag i huruvida det egentligen finns minigrisar på Ålidhem.

Så var det strax helg igen. Veckorna går snabbt och kanske stämmer det att tiden går fort när man har roligt? Innan sommaren fick jag frågan vad det egentligen är som jag gillar med mitt jobb. Jag funderade ett tag och kom fram till att det som jag nog uppskattar mest är alla människor jag får träffa. Internationalisering är ingen ”one woman show” utan det krävs intresse och engagemang från flera håll för att få det att fungera. Vad gäller studentutbyte så har vi såklart kontakt med institutioner på plats här i Umeå men vi har även mycket kontakt med partneruniversiteten som skickar studenter till oss och som också tar emot utbytesstudenter från Umeå. I detta arbete är kontakter ovärderliga då de ofta hjälper till att lösa problem som kan uppstå längs vägen. Sedan är det ju också så att livet blir betydligt roligare om man har ett härligt gäng att hänga med om man till exempel fastnar i en så kallad flygbolagslimbo och blir tvungen att åka skytteltrafik mellan två terminaler på flygplatsen i Chicago. Och det är skönt att vara del av ett nationellt nätverk som generöst delar med sig av sina erfarenheter vad gäller än det ena och än det andra. För att inte tala om känslan när man äntligen får träffa en person som man haft e-postkorrespondens med under flera år och det är som att träffa en vän man inte sett på ett tag. Det är det som jag gillar med mitt jobb. Naturligtvis är det inte bara detta jag ägnar mig åt men om jag ska koka ner någon form av koncentrat om vad det är som gör att jag gillar mitt jobb så är det helt enkelt det. Människorna.

 

Sedan har vi ju det här om att faxa till Italien, hur man snabbast få besked från Arlanda angående borttappat bagage och varför det ibland kan vara nödvändigt att uppdatera sig vad gäller införsel av gnagare från annat EU-land. Om vi tar det där med gnagarna så var det så att det var en utbytesstudent som hörde av sig till oss för ett par år sedan och berättade att han skulle ta med sig diverse gnagare hit till Umeå. Vi försökte naturligtvis avstyra detta och sa att det inte är lämpligt att ha djur i studentrum (tänk om någon annan i korridoren är allergisk?) men då fick vi till svar att denna student minsann hade hört att någon hade en minigris i en korridor på Ålidhem och att några gnagare därför inte borde vara ett problem. Ja, vad svarar man på det? Vi hade inget bra svar utan kontaktade då Jordbruksverket för att försöka reda ut vad det fanns för regler kring detta. Det fanns förvisso regler, men tyvärr var de lite mer generösa än vad vi hade räknat med, så under en termin bodde det, tillsammans med en utbytesstudent, ett gäng gnagare i en studentkorridor.

 

Nu önskar jag alla en skön helg!

2 kommentarer till Om förekomsten av minigrisar på Ålidhem

  1. Tack Helena för informativa, roliga och igenkännande blogginlägg! I en behövlig paus från rapportskrivande läste jag dem alla i en följd med ett litet leende på läpparna… Livet som internationell koordinator är förvisso mer äventyrligt än många nog har kunnat föreställa sig!

    Det sista inlägget fick mig att fundera lite på det här med våra ibland alltför intetsägande och tråkiga kontor på universitetet. Skulle man kunna tänka sig att låta några gnagare flytta in kanske? Sen när man ska åka iväg på konferens eller staff exchange till annat EU-land så är det ju bara ta dem med sig 🙂

    Bis bald!

  2. erik.so.johansson@umu.se' Helena Gradin says:

    Hehe, kanske vore det något att hålla sig med husdjur på kontoren? I så fall vill jag ha en minigris! 🙂 Vi hade ju en liten gnagare på besök här för ett par år sedan, men den närvaron var inte uppskattad så det lilla djuret avlägsnades genom en väl genomförd och koordinerad insats innefattande en chef för International Office, en studieinformatör samt en håv. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *