Om HUMlab – att hålla fast det flytande

HUMlab är och ska vara en plats där det som inte händer på andra ställen kan hända, det som av olika anledningar är lite på gränsen och som därför kanske inte skulle genomföras vid en vanlig institution.

Jag jobbar vid HUMlab här vid Umeå universitet. Det är en enhet som organisatoriskt hör till humanistiska fakulteten. Här forskar, undervisar och experimenterar man om kombinationer av humaniora, digital teknik och konst. Får du en glasklar bild av vad vi gör? Nej, och det är inte meningen heller. HUMlab är och ska vara en plats där det som inte händer på andra ställen kan hända, det som av olika anledningar är lite på gränsen och som därför kanske inte skulle genomföras vid en vanlig institution. Det är en experimentverkstad och en utvecklingsplats. Om HUMlab skulle ges för fasta ramar skulle det också motverka dess syfte.

 

Det skapar som ni förstår en hel del utmaningar för den som ska informera om detta. Hur behåller man en känsla av höjd och gränslöshet utan att all information blir obegriplig för den som inte redan är insatt i verksamheten? Jag funderar mycket på detta och har inget facit, men jag tror ändå att det är bättre med mer information än mindre. Oavsett hur mycket, eller hur bra, information man på sin webbplats (som är den viktigaste informationskanalen – vår är under uppbyggnad, ska tilläggas) tror jag att få besökare kommer att lusläsa det som står där. Men genom att beskriva så mycket som möjligt av verksamheten, som i HUMlabs fall till stor del är projektbaserad, kan hela webbplatsen fungera som en organisationskarta som kan ge överblick och därmed en bild av vad vi kan göra. Med tillräckligt mycket mångfald i informationen kan man få besökaren att förstå vi inte är en vanlig enhet.

 

Men går det inte att säga nåt mer konkret om vad HUMlab gör? Jo, självklart. Vi är INTE en supportenhet, om man vill samarbeta med oss eller sitta i våra lokaler måste man ha koppling till något eller flera av våra intresseområden: humaniora, digital teknik och konst. Vi har flera forskare hos oss som jobbar med ”vanliga” forskningsprojekt, bland de ämnen som finns representerade hos oss hittar man: idéhistoria, religion, etnologi, digital humaniora, litteraturvetenskap, konstvetenskap, lingvistik, datavetenskap, sociologi m.m. Ett av våra största projekt är Media Places, som är finansierat av Wallenbergstiftelserna under fem år, och som utförs tillsammans med Stanford University. Varje termin har vi välfyllda kortkursprogram och seminarieprogram, öppna för alla vid universitetet. Många utbildningar använder sig av våra lokaler och vår personals tekniska kompetens. Vi håller också i delar av utbildningar. Vi har två lab: HUMlab (vid huvudcampus) och HUMlab-X (vid konstnärligt campus). Våra lab fungerar som arbetsplatser för forskare och studenter. Det är platser att mötas på och platser för experimentellt arbete. Till exempel har vi ett fullt utrustat elektroniklab för den som behöver löda/bygga maskiner. Många av oss som jobbar vid HUMlab har inte våra arbetsplatser i labben, vi sitter i en helt vanlig korridor (A4 i humhuset) i helt vanliga kontor. Vi har flera samarbeten med näringslivet och kultursektorn, ett av dem är med Kulturverket – som är del av Umeå kommun – där vi utvecklar konst och ny pedagogik med digitala inslag tillsammans med barn. Den som är intresserad av oss kan kolla på hemsidan: www.humlab.umu.se.

 

HUMlab är också vad man skulle kunna kalla ”stor på sig”. För många av oss är detta något som har en negativ klang, och som ger föraningar av hybris, straff och misslyckande. Men för HUMlab är det en nyckel tillframgång. Vi är jäkligt bra. Forskare från de allra bästa universiteten kommer till oss och vill ha råd. Vi drar in miljontals kronor i extern finansiering och belastar därmed inte fakultetens ekonomi allt för mycket. Vi håller just nu på att fördjupa våra samarbeten, exempelvis med Stanford och Kulturverket, och vi stärker både våra internationella och lokala förankringar. Det finns ingen anledning för oss att göra oss mindre än vi är, och det är hårt arbete som ständigt för oss framåt. Just detta, att våga hävda för oss själva och andra att vi faktiskt är bra, ger oss ett självförtroende som gör att vi också blir ännu bättre. Mer sånt i svensk akademi!

 

Och nu till något helt annat: redaktör-Anette sa att jag gärna skulle ha med något personligt i mina inlägg, så därför får ni här lite information om den som tar upp det mesta av min fritid: One Way!

 

bild     bild kopia 2

One Way (eller Vajsan, som alla kallar henne) är ett halvblodssto på 18 år, hon 167 cm i manken och jag skulle gissa att hon väger runt 650 kilo. Vi har varit ett par i snart nio år. Vajsan gillar apelsiner, små mjuka djur (kaniner, katter, alla typer av hundar osv) och att gosa. När hon vill vara snäll snurrar hon in en i sin hals och kliar en på ryggen. Hon är väldigt rädd för hårtorkar, vissa stenar och vätska som skvätter/rinner någonstans på hennes kropp. Om man skäller på henne utan en bra orsak blir hon jättearg och vägrar lyssna på nåt man säger. Hon kan öppna boxdörrar och knyta upp knutar. Varje natt sprider jag ut hundratals små foderpellets i spånet i hennes box, hon tycker om att leta reda på dem i mörkret under natten. Hittills har jag inte hittat en enda hon har missat! Så till nästa person som ska blogga, vad är din hobby? Vad gör du helst på din fritid?

En kommentar till Om HUMlab – att hålla fast det flytande

  1. anette.olofsson@adm.umu.se' Anette Olofsson says:

    Kul att läsa om Humlab! Och den där Vajsan verkar vara en klurig pålle!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *