Prefektpraktika 3

Det jag emellertid fortfarande har svårt för är att tvingas reducera en mångsidig, idérik, spretig, omvärldsberoende och individfokuserad verksamhet till några rader i några rutor!

Som väl framgått av mina tidigare blogginlägg tycker jag i stort sett att det är nöjsamt att vara prefekt. Men det är klart att det finns arbetsuppgifter som är mindre roliga, ja, om sanningen ska fram, riktigt tråkiga. Till dem hör att skriva Planer – just nu Verksamhetsplan 2014-15. Det är inte så att jag inte kan skriva planer. Efter många års träning kan jag nog sägas behärska planskrivningsgenren. Det jag emellertid fortfarande har svårt för är att tvingas reducera en mångsidig, idérik, spretig, omvärldsberoende och individfokuserad verksamhet till några rader i några rutor! (Tidigare vägrade jag f ö att skriva i rutor, men nu har jag fallit till föga och anpassat mig till formatet…)

 

Processen började med att alla anställda vid en personaldag diskuterade Umeå universitet 2020. Vision och mål samt Humanistiska fakultetens delmålsdokument. Diskussionerna resulterade i flera sidor anteckningar fyllda av en kreativ, kritisk och motsägelsefull mix av individuella och ämnesrelaterade (önske)mål och kollegiala ambivalenser.

 

Nog finns det konsensus inför vissa mål, t. ex. hög lärarkompetens. Då institutionen har 95% disputerade lärare (varav 19% professorer) är det kanske inte så svårt att vara överens om det – fast doktoranderna vill ju gärna pröva på att undervisa för att ha något att lägga i sin pedagogiska meritportfölj…

Alla är också överens om att institutionen ska bedriva forskning av hög kvalitet och om målsättningen att öka publicering och citering. Men uppfattningarna om vad som är och befrämjar hög vetenskaplig kvalitet varierar, liksom åsikterna om hur man bäst synliggör viktiga forskningsresultat. För vissa ämnen värderas monografier högst, oavsett hur dessa rankas inom andra delar av den akademiska världen. För andra är artiklar den normala och bästa publiceringsformen. Stor enighet råder dock om missnöjet med en av det vetenskapliga skrivandets stödfunktioner – den upphandlade översättnings- och språkgranskningstjänsten. Men i vilken ruta, eller under vilken rubrik kan det stå – Det goda och effektiva universitetet?

 

Å så är det de där orden man mer eller mindre tvingas använda: Strategi. Innovation. Samverkan. Här vill jag citera Luthers lilla katekes: ”Vad betyder det?” Eftersom det inte finns någon konsensus rörande ordens innebörd inom akademin får man väl själv bestämma, så här kanske:

Samverkan (med det omgivande samhället): förr hette det 3:e uppgiften, vilken innebar att lärare och forskare i demokratistärkande syfte ägnade sig åt populärvetenskapliga och forskningsinformerande verksamheter riktade till kommuner och landsting, skolor och föreningar och kontinuerligt medverkade i lokala och nationella medier förmedlande forskningsbaserad kunskap i aktuella ämnen.

Innovation: ordets grundbetydelse är förnyelse. Alltså det forskning och pedagogisk utveckling i stor utsträckning handlar om.

Strategi: Militär term, betyder ungefär ”krigföringskonst”. Vad man utifrån givna förutsättningar kan göra för att nå de mål man satt upp är kanske en mer begriplig innebörd för oss fredliga humanister…

 

Nåväl, senast 21 februari kommer en Verksamhetsplan att skickas till Humanistiska fakultetens kansli, samt publiceras på institutionens webbsida. Därefter ska jag börja färglägga förra årets Verksamhetsuppdragslista: grönt, gult eller rött för utfört, nästan utfört eller icke-utfört uppdrag. Det är lite lättare. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *