Skratt smittar av sig…

Skratt smittar av sig och det känns när man passerar individer eller grupper av människor som trivs, ett leende kan spridas snabbare än ljudet genom en korridor under goda förhållanden.

Spännande, ibland händer saker som man inte tänkt sig, en dag just innan sommaren kom en förfrågan från Anette Olofsson om att skriva i personalbloggen till hösten. Min första tanke var brevet egentligen skulle till någon annan som faktiskt bloggar, den andra var vad skulle jag i så fall skriva om? Men det är alltid kul med nya saker och utmaningar så glad i hågen så hoppade jag på tåget.

Att läsa och följa de andra som skrivit har varit väldigt roligt då spännvidden varit stor och känslan till värme och närhet hela tiden funnits där oavsett ämne, och det är en av anledningarna till varför vårt universitet är en så härlig plats.

Spontant skulle jag säga att universitetet har sina egna årstider, just nu är vi mitt inne i den andra vårperioden, den energi och glädje som alla nya studenter bär med sig känns som en frisk vårvind som smittar av sig på alla andra och är en välkommen och uppfriskande känsla. Samtidigt kommer alla andra tillbaka från semester eller sommarlov, och väcker upp universitetet från sin sommardvala, så fikarummen och korridorerna fylls med minnen och historier som delas med varandra.

Skratt smittar av sig och det känns när man passerar individer eller grupper av människor som trivs, ett leende kan spridas snabbare än ljudet genom en korridor under goda förhållanden. Ibland blir man hemmablind, så prova på att plocka med en kollega eller två och gå till ett helt nytt fik i ett annat hus i veckan. Jag lovar att ni kommer att hitta något på vägen som lockar fram ett leende eller ännu bättre att ni är källan till det glada leende som sprids.

Det är en underbar styrka hos en organisation som universitetet att kunna vara öppen och lyhörd för alla inriktningar och se möjligheter inom nya området oavsett om det är forskning, utbildning, samverkan eller att förstärka vi-känslan hos alla oss som jobbar tillsammans här. Det är en underligt förnöjsam känsla att veta att man kan hitta svar på nästan allt inom 10 minuters gångavstånd och dessutom känna att den främmande personen vars dörr man knackar på kommer att säga kom in och sedan med ett nyfiket leende ge ett riktigt bra svar på frågan, detta är möjligt med en stark vi-känsla eftersom det då nästan blir en reflex att bry sig om och hjälpas åt oavsett vem som frågar.

Det blev inte så mycket om vad jag faktiskt gör till vardags, men det hinner jag säkert med nästa gång, däremot kommer jag ihåg att Elin, efterlyste fritidsintressen hos oss andra och mina är lite säsongsberoende. Sommartid är det nog bad, vattenkrig och andra äventyr med syskonbarn som ligger i topp. Men just nu är det omstart på en klassiker, Ju-jutsu träning, närmare bestämt nybörjargruppen, då det gått några år sen sist jag befann mig i dojon.

 

En kommentar till Skratt smittar av sig…

  1. britt-marie.eliasson@idrott.umu.se' Britt-Marie E. says:

    Underbart positivt blogginlägg som man blev riktigt glad av!! Precis så där tycker jag också att det känns när man vandrar i universitetets korridorer. En härlig atmosfär!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *