Utbildningssamverkan: För vem, till vilken nytta?

Så var det det här med samverkan... Googlade och fick 1 250 000 träffar. Glädjande nog kom "samverkan Umeå universitet" som fjärde länk. Det var ju en trevlig överraskning!

Så var det det här med samverkan… Googlade på ordet och fick upp 1 250 000 träffar. Glädjande nog kom samverkan Umeå universitet upp som fjärde länk. Det hade jag kanske inte väntat mig men det var ju en trevlig överraskning! Men nu är ju sökmotorerna så smarta så de kanske kände av vilket IP-nummer det var som googlade och därför placerade Umeå universitet högt?

På Externa relationer arbetar vi med samverkan i alla dess former. Själv arbetar jag mycket med grundutbildningssamverkan. Jag tror nämligen att en väl utvecklad samverkan mellan Umeå universitets grundutbildning och det omgivande samhället är av stor vikt för såväl studentens kunskapsutveckling som för den regionala och nationella kompetensförsörjningen och faktiskt också för utbildningens kvalitet och aktualitet. En snabb övergång från studier till arbetsliv, till anställning eller eget företagande, gagnar såväl studenten som arbetslivet.

ER:s fokus inom utbildningssamverkan ligger på att systematisera och lyfta fram olika samverkansmodeller som kan bidra till ökad kvalitet i grundutbildningarna. Vi arbetar också med att studenterna ska ha en god förståelse för sin kunskapsutveckling i relation till kommande arbetsliv. I dagsläget arbetar vi tex med co-op-modellen (co-operative education) som tex. Högskoleingenjörsprogrammet i Maskinteknik och Högskoleingenjörsprogrammet i Elektronik och Datorteknik/Medicinteknik använder sig av på respektive program. Tio program har också den nationellt kända Umeå universitetsmodellen ”Kompetensportföljen” i sitt program, ett kurspaket som syftar till att studenterna ska få med sig verktyg för att kunna kartlägga sin kompetens, arbeta med omvärldsbevakning och omvärldsanalys kopplat till arbetsmarknad, samt personlig marknadsföring för att upprätta kontakter med sin framtida arbetsmarknad redan innan examensdagen.

Jag inser att detta börjar börjar låta som ett brandtal för utbildningssamverkan. Lite typiskt ett valår. Men, faktum är, att jag för det mesta får hålla brandtal när när jag ska beskriva och prata om samverkan. Att arbeta med samverkansinslag i grundutbildningsprogram är vare sig självklart eller enkelt inom universitetsvärlden. Inte heller alltid så rumsrent. Jag är fullständigt medveten om de hinder vi har att ta oss över. Det handlar om för lite resurser till samverkan, avsaknad av meritering för samverkan och avsaknad av systematiska arbetssätt och processer lika väl som svaga etablerade strukturer för långsiktiga relationer som är viktiga för kvaliteten i samspelet mellan akademi och samhälle.

Under alla år som jag arbetat med utbildningssamverkan så är det faktiskt först nu som jag kan skönja ett större fokus på området, både politiskt, i samhället i övrigt och på universitetet. Faktum är att Umeå universitet i dag, tillsammans med Malmö högskola och Linköpings universitet, arbetar i ett Vinnovaprojekt vid namn ”Samverkanssäkrade utbildningsprogram”. Mer om vad det projektet innehållet för ni höra i nästa inlägg men till dess är jag väldigt nyfiken på era åsikter om utbildningssamverkan. Varför samverkar ni? Varför samverkar ni inte?

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *