Välkommen tillbaka

Känns det trögt?

Jag jobbar på Yrkes- och miljömedicin, en av enheterna på Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. Här har jag jobbat i snart två år och i min värld är det ganska länge. Kanske tycker jag det för att jag kan betraktas som ett barn av generation hoppjerka. I universitetets värld är jag i alla fall att att betrakta som nyanställd och blev nyligen kallad till en träff för nyanställda administratörer.

 

Vad gör jag som administratör då? Tja… Antingen skulle jag kunna göra en punktlista över arbetsuppgifter eller redogöra för vilka administrativa system jag använder. Men om man säger såhär istället: på en enhet kan en administratör göra det mesta, men mest troligt det som ingen annan gör. Med blandad framgång gör jag mitt bästa för att ducka ekonomiarbete men i övrigt – bring it on. Ska jag istället sammanfatta karaktären på den här tjänsten skulle jag nog vilja säga att merparten av arbetsdagarna ägnas åt att leta, få, sålla bort och förmedla information, allt med det övergripande syftet att stötta verksamheten så att andra människor kan lägga mer tid på det de egentligen ska göra och mindre tid på annat.

 

Utöver mina mer eller mindre uttalade arbetsuppgifter har jag en något mer okänd agenda. I den ingår att försöka få människor, framförallt universitetsanställda sådana, att förstå hur bra det egentligen är att jobba på Umeå universitet. Nej, jag tror inte att min lönesättande chef läser det här, och om han gör det tror jag inte att han bryr sig, utan detta säger jag för att en stor fördel med att vara ”nyanställd” och komma ”utifrån” (i detta fall privat tjänstesektor) är att jag fortfarande har i färskt minne hur det kan vara att jobba på ett ”vanligt” jobb och därför har vett att uppskatta mamma statens varma, omhändertagande famn.

 

Ja visst, ibland tar saker tid på Umeå universitet. Ibland svarar ingen på mina mejl och ibland känns det som att ingenting händer. Ibland känns universitetet som en stor, seg, oformlig massa, helt omöjlig att påverka åt vilket håll den flyter. Och känns det inte lite extra mycket så just den här tiden på året? Lite trögt? Efter att just ha kommit igång igen efter semestern kan jag inte sticka under stol med att det är med blandade känslor jag har bytt flera veckors total frihet mot ytterligare elva månader i kontorsråtteland i slitna landstingslokaler (jag huserar på sjukhussidan). Allt medan solen skiner vidare utanför.

 

Om du som läser känner lite som jag tycker jag att du i alla fall skulle kunna ta en kort stund och reflektera över hur det skulle kännas om det istället kom en stor näve från ovan och lyfte bort sex (eller kanske tio?) dagars semester per år. Plockade dina klämdagar en efter en, snuvade dig på utbildningsdagar och möjligheter till kompetensutveckling och tog ditt höj- och sänkbara skrivbord och slängde det i papperskorgen tillsammans med din friskvårdstimme, din semla, ditt julbord och din flextid. Naturligtvis ser förhållanden och arbetssituation väldigt olika ut såväl mellan olika arbetsgivare och sektorer som inom Umeå universitet. Men det är lätt att bli hemmablind och ta det man har för givet. Så känns det trögt: Bit ihop. Det blir i stor utsträckning faktiskt vad du gör det till. Känns det tipptopp: Grattis! Hur som helst, välkommen tillbaka och kom ihåg att någon alltid har det värre.

3 kommentarer till Välkommen tillbaka

  1. anita.p.stromback@envmed.umu.se' Anita PS says:

    Så sant!

  2. ylva.linghult@umu.se' Ylva says:

    Hallå där Jenny! Ja, både du och jag vet ju att det ser annorlunda ut på andra ställen…;) Lätt att glömma ibland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *