tema-fallstrom

Anders Fällström om studentinflytande

Anders Fällström – prorektor och vicerektor för utbildning – om studenternas möjligheter till inflytande vid Umeå universitet.

”Samma studentproblem återkommer år efter år” Rubriken på studenttidningen Vertex’ webbplats är inte särskilt uppmuntrande, vare sig för studenterna eller universitets personal och ledning. Även om ordvalet ger en skev bild — det är ju sällan ”samma” problem, utan ”liknande problem”— så kan man förstå om kårerna är aningen frustrerade.

”Vi delar frustrationen”, säger prorektor Anders Fällström till Vertex, som intervjuat honom med anledning av den aktuella studentfallsskrivelsen — det dokument från studentkårerna som sammanfattar studenternas problem under den gångna treårsperioden.

”Men man måste förstås skilja på det som är mer genomgående, och det som olycksfall i arbetet.”

 

Totalt sett inkluderas 278 fall, vilket under treårsperioden motsvarar ungefär två fall per vecka — vilket knappast är anmärkningsvärt i ljuset av att något tusental lärare undervisat tiotusentals studenter på drygt 150 program och långt mer än 1 000 enstaka kurser. Det fungerar uppenbarligen bra i de flesta fall, på de flesta håll — åtminstone i så motto att problemen löses innan de blir riktigt besvärliga.

— Men tyvärr finns det problem som återkommer år efter år — ungefär samma problem, och ungefär samma institutioner/ämnen. Och det är när problem återkommer man blir lite orolig att det blivit något slags ”kultur” att inte prioritera studenternas behov. De är de svåraste att komma åt, menar Anders Fällström.

 

Studenter har enligt lag rätt att vara representerade, vanligen genom representanter utsedda av studentkårerna, när beslut bereds och fattas. Studenterna ska också ges möjlighet att utvärdera sina kurser, och har rätt att ta del av tidigare kursvärderingar.

— Det allra bästa — och så tror jag det görs i de flesta fall — är att problem som uppstår löses så lokalt som möjligt, mellan studenten och lärare eller administration. Och i nästa steg mellan student och studierektor/prefekt, menar Anders Fällström.

Ett problem med den lokala nivån — om studenten behöver stöd av kåren — är att det är just på lokal nivå det visat sig svårast att hitta intresserade studenter till de många organ som finns. Bara inom Umeå universitet behövs många hundra representanter på kurs- och programnivå, institutions-, fakultets- och central nivå. Och på de lokala nivåerna får studenterna oftast ta sina uppdrag vid sidan av studierna.

 

På mer central nivå och vid fakulteterna fungerar studentinflytande oftast mycket bra — kanske delvis för att där ofta sitter studentkårsrepresentanter som är arvoderade för sina uppdrag och därmed har tid att sätta sig in i frågorna ordentligt. Möjligen får kårernas utbildningsbevakare dra ett tungt lass med många uppdrag, men systemet fungerar och är uppskattat av ledningen.

— Det är jätteviktigt, och det inte bara för att det finns regler och är praktiskt att få höra studenternas åsikter, säger Anders Fällström och tillägger att hela ledningen har den inställningen att studenterna ska vara med i utvecklingsarbetet — de är en värdefull resurs inte bara när det gäller utbildningsfrågor utan vad gäller universitetets utveckling i stort.

— Ta som exempel universitetsstyrelsen, där studenterna är med. Det har hänt flera gånger efter mötena att vi sagt att de klokaste synpunkterna kommit från studentrepresentanterna — de är väl insatta i frågor och tänker fritt. De ser ofta saker på annat sätt än vi som gått runt i samma korridorer i 40 år…

Av samma skäl ser han inget större problem med att studentrepresentanterna byts ut så pass ofta.

— Det är sant att de flesta lämnar över efter ett år, just när de blivit ”varma i kläderna”, och att utbytet ofta ger mer i de få fall där någon sitter i två — tre år. Å andra sidan finns ju fördelen att det hela tiden kommer in nya ögon!

 

Ett av de områden som återkommer sedan 2010 års skrivelse handlar om scheman, där det i år skrivs att:

”Studenter får ofta tillgång till den relevanta informationen, speciellt schema, för sent och det är inte ovanligt att scheman ändras under kursens gång”.

— Här diskuterar vi olika modeller. Det handlar dels om att kanske hitta ett gemensamt verktyg eller system för publicering av scheman på nätet, dels om att förändra och klargöra ansvarsfrågor. Vem ska se till att scheman finns klara och publicerade? Idag ligger det ofta på den enskilde läraren och det är i många fall orimligt.

 

Ett knepigare område är studentkårernas förslag om ett system för uppföljning av regelbrott, med konkreta efterföljder vid regelbrott, som försenade scheman och kursplaner.

— Att hitta en modell för att följa upp och rätta till brister ser jag som den kanske viktigaste delen i årets skrivelse. Det är dock rätt svårt och komplicerat, så någon enkel lösning ser jag inte så här direkt. Men jag skulle gärna se att det utbildningsstrategiska rådet tillsätter en grupp som får hitta en bra lösning på detta. Samtidigt som vi under kommande treårsperiod kan fortsätta att prioritera 3 — 4 områden per år, som universitetet ska jobba lite extra med. Frågan kommer att diskuteras i rådet, universitetsledningen och slutligen i styrelsen inför universitetsstyrelsen möte i november, avslutar Anders Fällström.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *