Peter Sköld.

Som ett land i Arktis måste vi ta vårt ansvar

Tre månader och tio dagar. Det är tiden det skulle ha tagit om presentationerna under försommarens stora Arktis-konferens vid Umeå universitet hade hållits i en rad. ”Hade vi vetat vad vi gav oss in på hade vi nog sagt nej till att hålla i konferensen”, säger Arcum-föreståndaren Peter Sköld.

Det hela börjar i Krakow 2013 när Peter Sköld bokstavligen blir inträngd i ett hörn av tre tidigare IASSA-presidenter som säger: ”Vi har pratat ihop oss och det är snart dags att fundera på vem ska bli nästa president för IASSA och nästa värduniversitet för ICASS. Och vi har kommit fram till att vi tycker att du och ni i Umeå ska kandidera”. Peter Sköld tyckte det lät jättekul och smickrande att få frågan och var positiv, men sa samtidigt: ”Vi får väl se”.
 
— Sedan insåg jag att Arcum bara var ett år gammalt och jag tänkte att det var för tidigt. Det är ju en stor grej och vi är bara tre personer, det går bara inte. Så två veckor innan deadline för att lämna in kandidaturen skrev jag att vi avstår den här gången och kommer tillbaka om tre år istället då har vi mer kött på benen, säger Peter Sköld.
 
Svaret på hans mejl kom snabbt tillbaka: ”Det var ju synd, för vi hade räknat med att du skulle söka. Vi fick det intrycket i Polen. Vi har avstyrt andra kandidater som har hört av sig och svarat att vi redan har en kanonkandidat, så det är inte lönt ni funderar”.
 
— Efter ha gått runt i lovar ett dygn innan deadline så skickade jag in en ansökan i alla fall, så på det viset, nästan lite förskräckta, blev vi ansvariga för det här. Och med facit i hand, vilken tur att vi vågade, för det blev ju bra och vi har fått så otroligt mycket erfarenheter, inte bara genom konferensen utan sammantaget med de tre års jobb som vi har lagt ned.
  
Det var när Umeå universitet startade ett samiskt forskningscentrum, nuvarande Vaartoe, och senare Arcum som man började närma sig IASSA och ICASS.
 
— Jag hade bestämt mig för att om vi ska göra det här ska vi göra det ordentligt. Jag engagerade mig i många olika internationella sammanhang och var med och skrev i Arctic Human Development Report och fick ett fantastiskt nätverk på det viset och jag engagerade mig i IASC (International Arctic Science Committee) som är en annan stor organisation.
 
Han framhåller hur det väsentligaste är att konferensdeltagarna fick en möjlighet att befinna sig på samma ställe i fem dagar och vända ut och in på sina respektive forskningsuppgifter.
 
— Jag tror många blev stimulerade, engagerade och inspirerade och det är ju det viktigaste. Sedan handlar en konferens till någon del om att synliggöra, vilket ju syns i den omfattande medierapporteringen.
 
— Det vi främst ville belysa var den sortens forskning vi håller på med, humaniora och samhällsvetenskap. Forskning som traditionellt har haft en blygsam position inom Arktis-forskningen, som ju annars handlar mycket om naturvetenskap och klimatforskning.
 
— Vi ville visa att det finns en forskning som också tar sig an Arktis utifrån människorna och samhällena, forskning som vill bidra till en positiv och hållbar utveckling. Det är ju kunskaper som också behövs och det är ju dem vi försöker producera. Det tycker jag vi lyckades jättebra med.
  
Peter Sköld beskriver hur konferensen fått en otrolig genklang och wow-effekt ut i forskarvärlden; 800 forskare inom humaniora och samhällsvetenskaper under fem dagar samlade på ett enda ställe. Och att det nästan varit svårt att ta till sig hur många som tyckt att Umeå och Sverige är fascinerande, på gränsen till exotiskt.
 
Peter Sköld är tydlig med att den fortsatta utmaningen med arbetet inom samhällsvetenskaplig och humanistisk Arktis-forskning hade funnits även om de inte hade genomfört konferensen.
 
— Det som tar vid nu är nya engagemang, jag har till exempel närmat mig EU och försöker engagera mig i deras arktiska forskningsprogram. Inte minst för att det kommer att finnas rätt bra finansieringsmöjligheter den vägen, men också för att de ju nu har bilden av oss häruppe att vi kan vara med och leda utvecklingen.
  
— Jag ska ner till Spanien i höst för att skriva så kallade White papers som ska adresseras direkt till EU och Horizon 2020-programmet om hur vi vill se det här utvecklas. Men viktigt med det här engagemanget utåt, är att det också följs åt med aktivitet på hemma­plan, att det händer grejor här också, så att så många som möjligt kan och vill engagera sig i de här forskningsuppgifterna.
 
Han pekar på att forskningen som primärt bidrar till att hela den arktiska regionen utvecklas men även knyter an till innovations- och utvecklingsprocesser utanför Arktis. Arktis är en given plats för urfolksforskning, och samtidigt finns det urfolk i hela världen. Samma sak med gruvforskning, som ju inte heller bara berör Arktis.
 
— Men det är strategiskt ett väldigt lämpligt område att uppmärksamma, eftersom vi ligger i norr, vi är ett nordligt universitet. Så jag ser det som en skyldighet lika mycket som en möjlighet, att vi tar vårt ansvar och Sverige måste göra det om vi vill vara med och säga att vi är ett arktiskt land.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *