Kristin Hägglund, Jenny Ahlinder Hagberg och Helena Gradin är internationella koordinatorer vid International Office. De har jobbat med utresande studenter under många år, och har också egen erfarenhet av studentutbyte i England, Tyskland och Uganda.

”Utlandsstudier måste få högre status”

Allt färre studenter vid Umeå universitet väljer att åka utomlands för att studera. Vad beror utvecklingen på, och hur kan fler lockas till utlandsstudier? Tre av universitetets internationella koordinatorer ger en del av svaren.

Ett av målen i Umeå universitets Vision 2020 är att universitetets studenter ska förlägga någon del av sin utbildning utomlands. Också fakulteterna prioriterar att öka antalet utresande i sina delmål för 2013—2015. Men det handlar om att vända en långtgående utveckling — åtminstone sedan ett årtionde tillbaka har kurvan pekat åt fel håll. I fjol reste bara 270 Umeå-studenter utomlands, jämfört med 320 år 2000/2001. Ett sätt att vända trenden, tror Jenny Ahlinder Hagberg, internationell koordinator, är att förmedla en mer positiv och genomtänkt bild av vad det faktiskt innebär att studera i ett annat land.
— Många studenter ser inte utbytet som en akademisk merit, utan mer som en kulturell erfarenhet. Utlandsstudier måste få högre status. I exempelvis Frankrike är det väldigt prestigefullt att få åka iväg.

— Det innebär ju så mycket mer att bo och leva utomlands, jämfört med att vistas där som turist. Den känslan kan vara svår att förmedla och förklara, men erfarenheten bär du med dig och har nytta av hela livet, säger Helena Gradin, också hon internationell koordinator.

Listan över varför studenter väljer bort utlandsstudier är lång och spretig. Enligt en färsk undersökning bland svenska, norska och finska studenter tar det emot att lämna pojk- och flickvänner, vänner och familj, och många tror att de ska bli ensamma utomlands. Högt upp på listan hamnar även brister i hemuniversitetets stöd och information. Jenny Ahlinder Hagberg, Helena Gradin och kollegan Kristin Hägglund håller med om att Umeå universitets information om utbytesstudier definitivt kan bli bättre.
— Kunskap och information finns, men borde paketeras på ett bättre sätt. Grundfakta om utbytesstudier, stipendier och avtal bör exempelvis se likadant ut på alla nivåer inom universitetet.

 

På universitetet finns flera centrala avtal. Många institutioner och fakulteter har också skrivit egna avtal inom något av utbytesprogrammen Erasmus+, Nordplus, North2North och Linneaus-Palme. Erasmus, som är det största programmet, erbjuder utlandsstudier i europeiska länder, Nordplus verkar i Norden och North2North i nordliga regioner; i Island, Norge, Finland, USA, Kanada och Ryssland. Linnaeus-Palme ger stipendier för studier i vissa utvecklingsländer.
— Men alla studenter får inte utnyttja alla utbytesavtal, och ibland marknadsförs avtalen helt enkelt fel. Som student måste du lätt kunna förstå vilka avtal som gäller just för dig och din utbildning, annars ger du upp, säger Kristin Hägglund.

 

Ett väl fungerande avtal bygger på ömsesidighet — ett partneruniversitet ska exempelvis kunna erbjuda lämpliga kurser på engelska, som Umeå-studenter kan tillgodoräkna sig. De tre koordinatorerna har märkt att en del institutioner har svårt att säga nej till förfrågningar från presumtiva samarbetspartners.
— Var lite selektiv och restriktiv i början, och fundera igenom hur många avtal ni ska ha med olika länder. Kolla även upp universiteten som vill skriva avtal — till exempel vilken kvalitet de kurser som erbjuds har, hur studenterna tas om hand och om det också finns möjlighet till utbyte mellan lärare?

Till vissa utbytesländer är efterfrågan stor eller söktrycket hårt, exempelvis USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. I det samarbetet uppstår andra problem — ibland beroende på att det är få studenter som vill komma till Umeå.
— Vissa avtal bygger på att antalet utbytesstudenter ska vara lika stort åt båda håll, och då får inga Umeå-studenter åka iväg förrän kvoten fyllts.

 

En nyckelfråga för institutioner och enheter kan vara att ge sina internationella kontaktpersoner tillräckligt med arbetstid för att arbeta med de viktiga frågor som gäller internationalisering, till exempel för att kunna reda ut avtalsdjungeln för studenterna, poängterar Helena Gradin.
— Tänk om alla skulle få möjlighet att informera om avtal och utlysningar direkt i klassrummen när terminen börjar!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *