Vad betyder mål 1 i ditt arbete, Pernilla?

Pernilla Wittung Stafshede, professor i biologisk kemi, om mål 1: Långsiktighet möjliggör högt risktagande

Pernilla Wittung SafshedeVad krävs för att du/ni ska uppnå målet?
– Jag tycker vi ska införa ett tenure track system där tjänsten är garanterad, med lön och vissa resurser, så länge man klarar uppsatta kvalitetskrav. Det måste bli attraktivt att göra en forskarkarriär och systemet måste vara mer selektivt än det är idag. Jag har jobbat inom det amerikanska akademiska systemet i tio år innan jag kom till Umeå – där har man en tydlig ribba vad kraven är för att få vara kvar och ribban ligger högt. I Sverige känns det som vi är lite för ”snälla”. Vi vill ställa krav men det är ingen som vill ta ansvar och genomdriva kraven. Jag tycker att initial rekrytering till forskarkarriärer ska ske i tuff konkurrens, men vi ska satsa ordentligt på de som blir utvalda. Då jag startade som assistant professor 1999 i USA (motsvarande svensk forskarassistent) fick jag minst tio gånger mer i start up-bidrag än vi normalt ger nya forskarassistenter i Umeå idag. Och mitt anslag var ändå ganska dåligt.

– Det är viktigt att nya forskare ges tillräckliga resurser så att de har en chans att bevisa sig som självständiga forskare. Utvärderingen efter de första åren måste vara kritisk, och det ska inte vara självklart att alla klarar sig och får tenure. Idag brukar en eller två svenska forskare granska befordringsfall och docenturer, och det är sällan någon får ett nej. Jag föreslår att prövning för tenure involverar ett antal internationella granskare. Som jämförelse – i USA granskas tenure-paket ordentligt internt (institution, fakultet) i ett första steg, och sedan anlitas mer än ett tiotal externa granskare som skriver utvärderingar. Jag tror inte vi ska kopiera det amerikanska systemet rakt av, men sträva åt det hållet.

– Det är också viktigt att universitetet tar hand om de forskare som redan finns i systemet. I nuläget är externa anslag från till exempel Vetenskapsrådet ganska låga, det räcker bara till små grupper. Här kan universitetet satsa extra resurser på utvalda forskare. Ska man ha en möjlighet till risktagande i sin forskning måste man ha en viss volym på gruppen (tillsammans med en långsiktig trygghet). Jag själv hade tur att få ett antal stora anslag då jag flyttade till Umeå, så jag kan ha flera studenter just nu, men snart tar dessa anslag slut och då måste min grupp minskas.

– Det är också viktigt att ställa krav på våra studenter, även om söktrycket är lågt på naturvetenskapliga program. Vi får inte sänka våra krav på grundkurser, eller på doktoranders arbete, bara för att man får en slant för varje utexaminerad student. Ska forskningen kunna ligga på en hög nivå måste våra utbildningar och studenter också hålla en hög nivå.
Slutligen måste den lokala miljön vi forskare jobbar i vara stimulerande. Vi måste känna samhörighet med varandra och inte bara vara enskilda forskare som jobbar sida vid sida. Vi borde uppmuntra varandra då det går bra och hjälpa varandra då det går dåligt. Prefekterna har ett ansvar här som chefer, forskarnas framgång är ju faktiskt institutionernas överlevnad.
 
Ser du några särskilda svårigheter i arbetet med att uppnå detta mål?
– I Sverige satsas mycket externa pengar på stora forskningsmiljöer och temaämnen och det kan göra det svårt för institutionerna att se vad som är kärnverksamheten. Man får dock inte glömma vad som är grundläggande inom våra discipliner och där säkra kompetensen. Vi bör fokusera mer på individuella forskare och mindre på stora grupperingar.
Doktorandtjänster är numera dyra och postdocs blir viktigare för forskargrupperna. Just nu finns stora begränsningar på postdoc tjänsterna: en postdoc får börja max tre år efter sin PhD examen och får vara postdoc i bara två år. Vi borde öppna upp dessa regler, det skulle hjälpa våra forskare oerhört.
 
 
Att Umeå universitet arbetar mot det här målet – vad kan det på sikt innebära för universitet?
– Jag tror det är helt nödvändigt för universitets framtid att skapa attraktiva tjänster och karriärvägar.  Med bättre villkor kan bättre rekryteringar göras och duktiga seniora forskare stannar kvar – det kommer att leda till forskning, utbildningar och studenter med högre kvalitet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *