jansson940

Vill bana väg för framtidens grödor

För fem år sedan bestämde han sig för att ta debatten. Växtforskaren Stefan Jansson står stadigt när det blåser, och han vet hur han kan nå fram och påverka.

Umeå våren 1985. En 26-årig Stefan Jansson tittar som vanligt förbi i Fysiologihuset vid Umeå universitet, där hans dåvarande fru arbetar. Hon är doktorand och han är nästan färdig ämneslärare i biologi och kemi. Om ett halvår, när han är klar med utbildningen, har de planerat att flytta från Umeå. Det är svårt att få jobb som lärare i universitetsstaden, och med två små barn är det bra om avståndet hemifrån inte blir alltför stort.

Men just den här dagen ändras deras framtidsplaner, en vändning Stefan Jansson betraktar som lite av en slump.

— Jag fick en fråga om jag också ville börja forska. Varför just jag blev ”headhuntad” är lite oklart, själv var jag inte alls inne på det spåret. Som inbiten aktivist var jag övertygad om att det var viktigare att bli lärare och kunna påverka det uppväxande släktet än att bli biolog. Men det lät förstås lockande att försöka bli först i världen med att sekvensera en gen från ett träd.

 

Vägvalet visade sig vara det rätta. Doktorandarbetet i växtmolekylärbiologi lyckades och han blev kvar på universitetet. Efter årtionden av världsunika studier i två parallella spår — ljusfångande klorofyll i växter och hur träden vet när höstlöven ska gulna — är Stefan Jansson i dag en av Europas ledande växtforskare. Han har varit med och kartlagt hela genuppsättningar hos flera trädarter — poppel, gran och asp. Grangenomet, som presenterades 2013, var då det största som sekvenserats. Men oavsett sina stora framgångar som forskare är ödmjukheten intakt.

— Det är en klar fördel med vårt unga universitet. De flesta i min ålder är akademiker i första generationen, och var i början helt obekanta med den här världens hierarkier, manér och hackordning. Vi lät dörrarna stå öppna. På så sätt skapades en avslappnad och kreativ miljö.

 

Stefan Jansson föddes 1959 i Sveg, men växte upp i 70-talets Härnösand — då en stad med framtidstro och befolkningstillväxt. Medelklassen blomstrade, och många ungdomar fostrades till att bli både ambitiösa och engagerade. Lediga stunder var han ute i naturen — vandrade, plockade svamp, fiskade och grillade — liksom många andra unga. Det starka miljö- och naturintresset var en självklarhet.

 

— Att vara fältbiolog var länge en viktig del av min identitet. Vi var en stark och driven grupp, riktiga idealister på vänsterkanten som ville förändra världen, och vi växte till stor del upp i skogen. Att skåda fåglar var verkligen det roligaste jag visste. Det och musiken.

För han hade lika gärna kunnat bli jazzpianist, och det fanns en folkhögskola i Härnösand med musikinriktning som lockade. Så blev det nu inte. Däremot startade Stefan Jansson 1987 coverbandet Second Hand Band, som fortfarande spelar, även om bandmedlemmar bytts ut under årens lopp.

— Med musik kan jag aktivt koppla bort jobbet när alltför mycket snurrar i huvudet. Jag är rätt så bra på att fokusera på annat. Släktforskning är ett annat sätt — jag fastnar lätt i domböcker från 1600-talet för att hitta det ingen annan hittat, säger han.

 

Stefan Jansson är nyfikenheten personifierad och gillar att diskutera. Med sin pigga blick, avspända attityd och verbala skärpa — i kombination med en medvetet avslappnad klädstil — har han lätt för att avväpna sina meningsmotståndare på flera plan. Dessa verktyg använder han flitigt i debatten om genmodifierade träd och grödor — GMO.

Engagemanget i frågan tog verklig fart 2011 när Vetenskapsradion bad honom medverka i en direktsänd debatt.

— Då blev det något av ett kall, att försöka lägga en dag i veckan på att våga ta debatten och se om det gjorde någon skillnad.

 

Stefan Jansson är kritisk till att genmodifierade växter omgärdas av strikta regler som inte är baserade på vetenskaplig grund. Han anser att genteknik är framtiden, särskilt för fattiga delar av världen.

— Mutationer uppstår ofta av sig själv i naturen och är varken farliga för människor eller miljö. Med modern genteknik kan vi snabbare förädla fram både motståndskraftiga och nyttiga grödor.

Miljörörelsens huvudargument — att modifierade gener är riskabla för att de kan sprida sig i naturen — anser han är nonsens. Forskarsamhället och miljörörelsen står här i konflikt — något av en ironi med tanke på Stefan Janssons bakgrund.

— Men många av dem vet att jag har rätt, och så småningom måste miljörörelsen ändra uppfattning i frågan.

 

Som debattör inom ett så känsligt område är det oerhört viktigt att vara tillförlitlig och inte kunna bli beskylld för att gå i industrins ledband. Stefan Jansson ser att han själv har en strategiskt värdefull position.

— Jag håller på med grundforskning, inte produkter, och har i dag inga patent. Men skulle jag framöver få fram något nytt och kommersiellt intressant, får ett företag förstås hand om uppfinningen, säger han.

Stefan Janssons engagemang får också politiska konsekvenser. I slutet av 2015 fick han Jordbruksverket att slå fast att vissa genmodifierade backtravsplantor, framställda genom den nya gentekniken CRISPR/Cas-9, inte ska räknas som GMO och därmed får planteras ut i fält. Nu hoppas han att beslutet kan bidra till att även EU:s lagstiftning på området förändras.

 

Enligt Stefan Jansson bör alla forskare slipa på sin kommunikationsförmåga. Fler borde också belönas för att de engagerar sig i den så kallade tredje uppgiften, kanske genom att universitetet instiftar fler utmärkelser. Själv har han tagit emot flera priser för sina insatser som författare, debattör och föreläsare.

— Bra forskare behöver inte vara duktiga kommunikatörer, men det finns en korrelation. Och självklart är det lättare att få en mer välskriven ansökan eller artikel accepterad. Jag vet exempelvis inte om jag egentligen är bäst här på ”att forska”, men jag är bra på att skriva och förklara — att få ut grejer.

 

Han tror också att det är lättare för den som nått en position som professor att ägna sig åt populärvetenskap, särskilt om professorn är man.

— Många är oroliga för att deras vetenskapliga trovärdighet undergrävs, framförallt internt. Att synas i media kan uppfattas som att man tar en genväg i karriären. För kvinnor är det nog extra tufft — det är tyvärr alltid lättare att förminska kvinnor, vad det än handlar om.

Men också han själv har varit medveten om balansgången för att inte riskera att tappa i respekt.

— Skräcken är att hamna i facket av professorer som bara surrar utan att ha utfört något forskningsmässigt på flera år. Jag såg länge till att listan över populärvetenskapliga publikationer inte blev längre än den över vetenskapliga artiklar — men nu har jag faktiskt släppt det.

 

I dag är Stefan Jansson omgift sedan länge, de fem barnen är vuxna och utflugna. Han bor växelvis i en lägenhet i Umeå och i ett hus i en by drygt fem mil utanför staden. Vid huset på landet odlar han blommor och grönsaker och anlägger trappor, rabatter och kryddgård. Tankarna går ofta till hur han ska prioritera sin tid fram till pensionen, särskilt eftersom han sedan årsskiftet också är prefekt vid Institutionen för fysiologisk botanik. Inom forskningen vill han knyta ihop trådarna.

— Jag vill verkligen försöka förstå lövträdens tidtabell på hösten, och hur barrträd kan behålla sitt klorofyll över vintern. Det är egentligen vansinnesprojekt som tar oerhört lång tid, men just därför finns heller ingen konkurrens. Lyckas jag med ett av projekten blir jag helnöjd!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *