gastforskare_4808_121112_MGG

”Visste inte vem jag skulle fråga”

Kanadensaren Claude Lacoursière hade arbetat i sju år i Montreal med simuleringsverktyg till skogsindustrin när han 2003 fick erbjudande om att komma till Umeå för att gästforska.

— Jag kände till Umeås VR-labb (virtual reality) och visste att de var duktiga på visualiseringsteknik och hade haft lite kontakt med dem. Universitetet bjöd in mig som forskare och 2003 påbörjade jag doktorandstudierna i datavetenskap, säger han.

I början var det väldigt jobbigt att komma in i det svenska samhället, menar Claude Lacoursière. 

— Jag fick ganska lite hjälp och visste inte vem jag skulle fråga. Till exempel ville jag ha ett arbetsgivarintyg, och jag ringde runt på universitetet men ingen visste någonting. Det fanns inte heller så många andra gästforskare som jag kunde fråga vid den här tiden.

 

Boendet löste sig dock relativt snabbt med hjälp av en kollega. Claude Lacoursière fick ett rum i Lars Färgares gård innan han senare köpte en egen lägenhet.

— Språket var också ett problem i början. Det fanns kanske kurser att gå men jag hittade dem inte. Nu har jag lärt mig svenska på egen hand allteftersom, säger han.

2007 blev Claude Lacoursière klar med sin doktorsavhandling, och idag delar han sin tid mellan forskningsinstitutionen på universitetet (75 procent) och som vetenskapschef för företaget Algoryx Simulation, där han är en av grundarna.

— Jag har ansökt om att bli svensk medborgare, men det kan jag inte trots att jag driver företag och har bott här i nio år. Det är väldigt konstigt. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt.

 

Claude Lacoursière tror dock att dagens gästforskare har det lite enklare än han hade när han kom hit.

— Det är ju många fler på institutionerna idag som kan hjälpa varandra och berätta om sina erfarenheter. 

Gästforskarna borde ha samma system som utbytesstudenterna har genom International Office, anser Claude Lacoursière.

— Studenterna får ju hjälp med allt: lägenhet, skattefrågor och försäkringar. Det skulle finnas motsvarande för forskarna. En gästforskare som kommer hit skulle behöva träffa en person som har övergripande ansvar för alla de här frågorna. Det kan även gälla smågrejor, till exempel försäkringar för glasögon — vad är det för regler kring det?

 

När det gäller den sociala biten tycker Claude Lacoursière att det kan vara ett problem att bo i en universitetsstad för att folk flyttar runt så mycket, menar han.

—Det är ju vanligt i forskarmiljöer, men det blir mer påtagligt när det är en relativt liten stad. Har man familj kanske det är enklare att trivas här. Men jag har i och för sig bra kolleger på företaget. Och så är det kul att coacha mina studenter. Umeå är en bra miljö för forskning och utveckling. 

 

Namn: Claude Lacoursière.
Ålder: 45.
Arbetsplats: UMIT 
Research Lab/HPC2N.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *